Detta inlägget läste jag i gårdagens Metro, jag vet inte om Marina är så representativ för vad det största flertalet anser, men mot bakgrund av att människor lider i onödan av skuld och skamkänslor och försöker bota dom med olika självhjälpsböcker och program, så kanske det ibland är på sin plats att känna just skam. Jag gör det när jag läser inlägget i alla fall

I dag blir det bara en bild. En mix av kulturer. Hyperboréer var enligt grekerna ett mytiskt folk som bodde norr om nordanvinden (Boreas) i landet Hyperborea. Historikern Herodotos berättar om poeten Aristeas som påstod att han i trans hade kommit till issedonerna. Och Venus är romarnas kärleksgudinna som ni vet

Olika nutida uppfattningar om ett gott liv och vad det innehåller.

Jag tänker först på Lycka och hur bilden av lycka ser ut. Nästan alla strävar efter den, och anser att det är något som livet bör innehålla annars är det någon brist. Nästan alla anser att de inte har tillräcklig lycka och att det är ett optimalt tillstånd man strävar efter att ha jämt. Ofta (tror jag) att man går förbi de genuina lyckostunderna, som är helt gratis (av gratia, nåd) och jagar vidare efter en fantasibild som inbegriper en mängd aktiviteter och föremål, det kostar att vara lycklig!

Ett annat fenomen i dag är DEN FÖRVRÄNGDA VREDEN SOM KALLAS IRONI
Vrede är en larmsignal, fara på gång! Antingen kan vår självbild vara hotad, eller våra rättigheter kränkas, eller behov inte tillfredsställs, eller önskningar inte blir uppfyllda.I denna ironins tidevarv undrar man var all denna vrede kommer från?

Kan detta ha att göra med vår uppfattning om vad livet bör erbjuda oss? kanske i form av lycka? Och våra föreställningar om att ha blivit bestulna på den?

Som barn till en generation som inte ville bli stora, så kanske det inte är så konstigt om synen på det ideala livet är att man är 20 år för evigt, rättar till det man anser är inkorrekt med sin kropp, förutsätter att man borde omges av beundrare, har en stor mängd ägodelar, hus och aktieportfölj samt att samhället fungerar klanderfritt utan att man behöver betala skatt.

Och om dessa krav inte uppfylls så är man inte riktigt lycklig, och man har rätt att begära ett annat slags liv.

Denna missuppfattning kan ha en grund i att de flesta faktiskt i dag; inte deltar i den demokratiska processen, maktlöst ser siffrorna om den globala uppvärmningen, upplever den ena efter den andra naturkatastrofen, krig i våra vardagsrum, ser att våld och kriminalitet ökar lika snabbt som behovet av antidepressiva läkemedel.

Vad jag är ute efter är att det kanske är andra brister, nämligen att man underlåter sin frihet att påverka och sin rätt att bestämma demokratiskt, vilket man sopat under mattan.

men problemen är fortfarande där, i våra vardagsrum, fastän att vi sappar över till någon såpa...Och skapar rimligtvis en mängd oro och otrygghet av en mycket större dignitet än våra begynnande rynkor eller övervikt.

Men jag tror att den största bristen är den om mening, som skapar dessa pseudojag. Och som professor Aaron Antonovsky menar en känsla av sammanhang. I stället för lotterivinster, makt och berömmelse, vill man egentligen delta i samhällsbygget, känna sig meningsfull och duglig som den man är.

Föreställ dig Gud som gett oss allt; våra liv, våra grödor, våra händer, våra sinnen. Ja det är som en gigantisk byggmarknad med redskap och material som han gett oss att använda till vårt bästa. Och inte nog med det, han har också gett oss en hjärna att klura ut hur vi skall använda det!

Hur ledsen är han inte i sin himmel när han ser idel missbelåtna människor, som inte ser den stora gåvan, utan tror sig själva vara ”sin egen lyckas smed”?

Och det är självklart att ett stort stressande larm går om man upplever sig godtyckilgt utlämnad åt sitt eget öde och livsprojekt.

Förmågan att bli arg är viktigt- att reagera på orättvisor, kränkningar och förtryck. Men som en reaktionsbildning med egoistiska, infantila motiv så drar ilskan oss från varandra, och till slut ser vi bara ett stort antal arga öar, eller blir cyniska: Det där råder jag ändå inte över, det är inte mitt bord.

Ytterst är då kraven på lycka, kränkningarna mot vår nästa, maktanspråk och berömmelse, vrede och aggressioner bara ett uttryck för meningslöshet och rädsla

Kjell Kallenberg är professor i psykologi han intervjuades i svenska dagbladet om lycka. Han undviker ordet lycka. Han talar hellre om välbefinnande, som är en mer realistisk ambition. Välbefinnande rymmer tillfälliga ögonblick av lycka.

–Vår tids starka kroppsfixering med betoning på ungdom, skönhet och sexuell utstrålning, gör inte bara sjukdomar, utan egentligen varje normal åldersförändring till ett existentiellt hot, säger Kjell Kallenberg. Hur friska och hur lyckliga ska vi vara för att tycka att livet är okej? Dagens förväntningar är avsevärt högre än för hundra år sedan.
– Vi är barn av vår tid och människan ska vara lycklig. Endast det maximala duger. Det märks i språket: Precis! Super! Perfekt!

Han nämner också israeliske professorn Aaron Antonovsky, som myntat begreppet KASAM, Känsla Av SAMmanhang. Om vi upplever tillvaron som begriplig, hanterbar och meningsfull håller vi oss friskare. Antonovsky upptäckte att människor med låg känsla av sammanhang ofta beskriver sig själva som otursförföljda, de upplever sig som offer utlämnade åt omständigheterna.

Även religion är en hälsofaktor. Den ger en ram för att tolka livet i stort och ger det mening. Äldre människor som är flitiga kyrkobesökare är friskare och lever längre.

Bilden är tagen på nyårsaftonen i ett Chilenskt hem med underbar mat, dans och glädje. Där fanns plats för alla sorter; vuxna och barn, Brasilianare, Chilenare, Portugiser, Finnländare och en och annan Stockholmare ;)

Pinup var från början enkla biler som man inte ramade in, ofta lite lättlädda flickor. Jag har roat mig med att göra något liknande i dagens bild

Ekonomer förutspår verkningarna av det ekonomiska läget, aldrig har jag läst något subjektivt uttalande om hur vi skall vända en finanskris. På samma sätt tror jag att det är med forskare, dom erbjuder material och underlag för olika skeenden, men det är andra instanser som bör ta vid. Kunskap leder eller bör leda till handling. Där bryts något väsentligt. Det är som om en bro hade rasat och alla data om hur det gick till samlas in, men ingen sätter upp en skylt om att bron är trasig.

Det är det vi skall ha våra politiker till oavsett vilken färg dom har.
Jag har funderat mycket på vår överkonsumtion och överproduktion vilket ju är den största orsaken till den globala uppvärmningen. Inte bara att vi bör köpa biodynamisk och ekologiskt, det räcker inte!

Vad är det för lagar som måste stiftas?

1. All biltrafik bör på sikt helt förbjudas, det finns inga miljövänliga bilar, även om dom gick på luft, produktionen tillräckligt miljöfarlig. Varför man får lov att köra bil i storstäder är en gåta. Där finns närhet till andra kommunikationsmedel, samt stora problem med köer som förorenar exponentiellt. De som arbetar med biltillverkning kan köra buss i stället, aktiespararna skiter jag i.
2. All produktion som inte grundas på faktiska behov bör förbjudas. Detta uppmuntrar de döende hantverksyrkena och socialt umgänge
3. All överproduktion som inte styrs av verkliga behov bör också förbjudas, målet är att ingenting skall kastas. I äldre tider valde pappan ut de träd som sonen skulle bygga sitt hus med när han var nyfödd, virket torkades under många år för att bli en stabil byggnad utan fukt eller drag. Noggrannhet och långsiktighet har bytts ut till ”instant satisfying” omedelbar tillfredsställelse.
4. All ”dålig” produktion bör också granskas. Som det är nu så ”bakas” fel in i varorna för att man skall köpa nytt så snart som möjligt. Den första glödlampan som tillverkades lyser faktiskt än! Jag vill gå så långt att man skall straffbelägga varor som inte håller måtten

Jag är inte direkt motståndare till pengar, de är i grunden bara kvitto på utfört arbete, en skuldsedel och mer praktiskt än en byteshandel. I belysning av det så är det mycket svårt att få ihop ekvationen att Bill Gates arbetat ihop sin förmögenhet, det är sådana exempel som filosofen Pierre Joseph Proudon tänkte på när han skrev sitt berömde citat ”Egendom är stöld”

Problemet är till den största delen vår uppfattning om prylar/gåvor och ägodelar. Vi är en enda kropp som Jesus sa och alla delarna hänger ihop och bör utföra var sin uppgift, om man målade en bild av denna kropp i dag så skulle den bli en grotesk och missbildad varelse: kanske ett gigantiskt huvud med ett förtvinat limbiskt system, förvridna små händer och resten av kroppen i nekros. Det är en del av dig och mig som svälter, det är en del av dig och mig som suger ut, det är en del av dig och mig som tappat all moral och rättvisa, och det är bara vi som kan bota det som är sjukt.

Naturligtvis så är vår sjukdom inte bara praktisk ekonomisk den har också en social diagnos: Narcissism, egoism, empatilöshet och en galopperande flykt mot allt sämre ”mediciner” . Jo vi gråter en skvätt när vi ser instängda barn som tillverkar våra Hennes & Mauritz-kläder och gässen som rycks från sitt dun levande, men nästa dag gör vi ända ett val att köpa det vi anser oss värda för det priset vi anser är rätt (och det är alltid för mycket)

Vet du vad som säljs mest nu? Jo förvaringssystem. Vi har alltså så mycket onödiga prylar att vårt behov av att förvara (alltså inte använda) har blivit en säljprodukt i sig själv. Vet du t.ex vad ”storage” är? Det är en eget rum man hyr för de prylar man inte använder, det har också blivit en ”het” affärsidé.

Huvudet blir bara större och större, nekrosen sprider sig uppåt och Gud gråter i sin himmel