Jag, min dotter och barnbarn var på den stora lekplatsen i Wiegelandsparken i Oslo. Där fanns en rutschkana som barnen åkte på. En av dom, en lite större kille lade helt beslag på kanan genom at direkt efter att ha rutschat der klättra upp i densamma utan att använda stegen. Mammor och pappor var helt frånvarande men jag och dottern sa till honom att genast sluta med det. Kavat ställde han sig mot oss att sa den numera berömda satsen: ”Det är faktiskt ingen som bestämmer här”!
Jag och dottern tittade på varandra och skakade lätt på huvudena, i samförstånd. Rätt snart förstod han att det faktiskt var någon som bestämde ändå! Därefter ställde sig killen på en hög nivå av båten som utgör stommen till lekplatsen, och skrek ”då hoppar jag ner härifrån”! Lika ense som situationen innan var jag och dottern. Han ville testa om vår moral gällde hans hot om att skada sig själv också. Det gjorde det inte.

Om moralen är nedärvd, så vet pojken att det inte är ok att ta hela kanan i besittning, men han utnyttjade situationen med dess svaga regelsystem, inte hemma, inte i skolan eller dagis. Kan det vara en tendens i tiden? Och om moral bara är något inlärt är det inte desto viktigare att vidhålla inlärningen så att färre områden blir platser för moraliska gränsområden!
Jag och dottern har testat denna sats vid många tillfällen ”Det är faktiskt ingen som bestämmer här”! Ibland funkar det, ibland inte

Mission och dialog:

Missio betyder sändning att; frambära ett glädjebudskap till de fattiga, förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge förtryckta frihet (Luk 4:18)

Missio dei; att vara ett tecken för Guds kärlek i världen (Bosch 1991:1-11)

Vad är mission, som inte är gudstjänst, diakoni, undervisning? Jo att upptäcka, berätta och förmedla – Nåden, Kärleken och Rättfärdigheten.

Du är älskad för din egen skull, inte för dina gärningar, dina egendomar, din hudfärg eller status. Nåden och rättfärdigheten är utspridd över alla som regnet som vattnar krukan. Också den som redan vattnats och sjöar som står till bredden med vatten, i ett förkrossande överflöd.

Missionen går ut på att öppna dom kanaler som stängt detta allomfattande flödet så att alla på nytt får del av det, på dom platser som girighet skurit av och inte nöjer sig utan vill ha ständigt mer.

Föreställ dig att du och din familj plötsligt en dag blir utkastade från ert hus, ni har inget papper på ägandeskapet för i den trakten du bor så har arvsrätten sett annorlunda ut, ingen har ägt i den moderna bemärkelsen, ett slags förvaltarskap har varit regeln. En mur, många murar, byggs upp mellan dig och dina grannar, dina olivlundar och din släkt. Du gör så gott du kan, bygger ett nytt hus och gräver en brunn. Din brunn är 10 meter djup, men 100 meter ifrån din brunn gräver ockupanterna en tio gånger så djup brunn så att din brunn sinar. Ockupanterna säljer därefter ”ditt” vatten till dig för dyra pengar, om dom har lust…

Den som tar en människas födslorätt, hennes vatten, luft, livsbetingelser och basala rättigheter givna en gång för alla av Gud, har missionen skyldighet att upprätta och värna – Det är inte bara för att rättfärdiggöra människor det är också för att rättfärdiga Gud!

Att förhindra att hans gåva skymfas. Att hans gåva till var och en inte omvandlas till ägodelar som kan samlas på hög, säljas eller förstöras.

Missionen uppmärksammar också dom personliga gåvor som getts och som skall förvaltas på bästa sätt. En människas musikalitet skall betraktas som en gudomlig egenskap som behöver ett slags näring. En annans förmåga att bygga och konstruera infrastruktur skall ges utbildning och utrymme att odla den egenskapen, av kärlek och tacksamhet för just den gåvan som Gud nedsänkt, och av kärlek och tacksamhet till den människan.

I allt finns en gudomlig plan. Missionen har ett uppdrag att hitta den och försvara den. Om det så är ett missionsuppdrag i en nedlagd förortskyrka i Göteborg, eller i en flyktingförläggning i Palestina eller som envetna debattartiklar i dagstidningarna. Missionen är gränslös. Missionen blåser vår ande mot ett till synes klart glas, för att avslöja Guds ord som skrevs en gång av hans ande, med samma temperament och välvilja.