Lego är världens mest genialiska leksak. Den tränar barnet i logik, konstruktion, problemlösning och kreativt skapande. Vad har det för betydelse att Lego började sälja allt mer färdiga paket med instruktioner? 1. Det egna skapandet förminskas 2. Hela Lego-tanken urvattnades 3. Det blev dyrare att leka med Lego, när en figur var färdig skulle man köpa en ny byggsats.

Mina barn är vuxna nu så jag vet inte hur det ser ut på leksaksmarknaden, men jag misstänker att de färdiga produkterna fått ett allt större utrymme, och de som lockar till kreativitet stått tillbaka.

   Jag är en hantverkare och ”pysslare” Jag älskar att göra själv. Oftast behöver jag inte handla material utan hittar lösningar i mitt hem, på loppis eller i kontainrar. Någon gång måste jag till Panduro eller slöjddetaljer för att komplettera. Det är med blandade känslor jag vandrar mellan hyllorna, dels skulle jag kunna köpa alla dessa halvfabrikat, för att jag plötsligt trodde att jag inte kunde göra dom själv, dels blir jag upprörd över produkter som finns att få tag i alldeles gratis, stenar t.ex Vem köper en påse med stenar?

Min hypotes är alltså att alla s.k kreativa sysslor på ett eller annat sätt har kidnappats av marknaden, dom vill inte att vi skall göra själva, och skall vi göra det så har ett behov skapats för deras nästan färdiga produkter, Lego är inget undantag.

Jag ser emellertid ett område som inte än är kidnappat av marknaden; den digitala mediala genom musik och animering på nätet. Man behöver oftast inte köpa några komponenter utan kan skapa fritt. YouTube är sprängfyllt med skaparglädje

Det finns ingen Gud

Om jag skriver att det inte finns någon Gud, för att riket är ockuperat och för att vi har låst in eller låst ute alla våra tankar, minnen och det uppenbara faktumet till vår existens. Ja, då kanske jag får samma felaktiga rykte som Nietzsche i samband med hans uttalande ” Gott ist tot”

Både jag och Nietzsche menar nog samma sak, att vi har dödat minnet av honom och rövat hans skapelse och gjort den till vår egen.

Den barmhärtige samariern

Först gick en präst förbi mannen som blivit rövad och slagen. Sedan gick en levit förbi honom, en levit kommer från stammen Levi (som jeansen) och är lärda i lagen och verkade som en slags präst. Det är alltså inte vem som helst som är exemplen som man kanske kan tro (att vi alla struntar i vår nästa som behöver vår hjälp, och detta illustreras med en överdrift) Hade du gått förbi mannen? Hade jag gjort det? Nej det normala är att vi hjälper människor i nöd.

Vad ville Jesus mena då? Kanske detsamma som i många andra liknelser, att det är prästerskapet och fariséerna från det gamla förbundet som är problemet. Detta förstärks av att mannen får hjälp från en nästan hednisk enklav, Samarien, vars innevånare blandats upp med Efraims stam och assyrier. Regionen ansågs inte fullvärdigt judisk. Det var en man från denna region som var mannens ”nästa” och som jag tror att både Jesus och Paulus menade var grunden till det nya allomfattande förbundet.

  Bilden är tagen i Burtnieki, Lettland. Där har man inte dikat ut våtmarkerna och storken finns kvar tillsammans med deras mat, grodorna och en underbar natur

Lekmannaskap, av grek. laikos "som tillhör folket"

Jag undrar vad betoningen skall ligga i denna verksamhet?

• Gratis utfört arbete inom kyrkan
• Enkla uppgifter såsom kyrkvärdskap
• En strävan att uppmuntra till utökad medverkan från församlingsmedlemmar såsom lekmannagudstjänster
• Inofficiella företrädare
• Oskolade personer

Inom lagväsendet finns också lekmän, nämndemän, som alla vet har de en mycket bärande roll som representanter utanför expertisen, som ett urval av samhällsmedlemmarna. Kyrkans grund är dess medlemmar och bas. Lekmän är på samma sätt en representation från dess medlemskår. Jag är medveten om att kyrkorådet också har en sådan roll, men vill utöka medlemmarnas rätt att också aktivt ta del av kyrkans arbetsfält utöver sakramenten. Det känns viktigare ur teologisk utgångspunkt att vara delaktig i tolkningsprocessen än att koka kaffe (även om den sysslan ingår) Jag har en bekant som arbetar i alla tänkbara lager och sammanhang för att lyfta fram Jesus som vår största pedagog och rättesnöre. Han viker inte för att bjuda in Biskopen till ett seminarium om Jesus och hans kärleksbudskap arrangerat av lekmän. Han knyter ovärderliga kontakter mellan länder och folk i sann ekumenisk anda. Är hans tillgångar sprungna ur hans relativa frihet genom hans oavlönade position? Eller är det på grund av hans ”frihet från” teologisk skolning? Eller är det så att han hittat sina gåvor och utan genans använder dom (Alla teologer är inte själavårdare, alla läkare är inte empatiska, gåvorna vi har fått behöver inte vara de vi utbildat oss till)

Vem är kyrkan till för?

Vad bör man kalla lärjungarna, lekmän eller präster?

Vad kommer först, den apostoliska gärningen och drivkraften att låta Guds imperium råda eller en teologisk utbildning?