Vi hade en diskussion i kväll. På hemväg från ett bröllop, om rättvisa/egoism/altruism. Allt är egoism, sa någon. Men, om jag sätter en korg i skogen med mat, och någon behövande hittar den, så slipper den människan att tacka, och jag vet inte om någon alls har fått gåvan, är det då egoistiskt?Ja tom en sådan handling kan vara egoistisk sa någon.

1. Ja, om man är troende och det finns en Gud som ser allt, och man tror sig få en fördel i himmelriket.

2.Ja, man kan föreställa sig att någon blir glad, och att man bidragit till detta. Oavsett det finns en Gud eller ett tredje öga så känner man tillfredsställelse av sin gärning

Finns det ett alternativ 3?

Att man gör något utan att man måste, och utan att någon alls ser gåvan?

Jag tror att vi alla är en organism och det vi gör för vår nästa, det gör vi för våra barn och oss själva. Det finns ingen annan väg ut ur denna dysfunktionella värld, än att sprida våra gåvor utan urskillning, för vem som i slutänden är värd det vet endast Gud.
I en undersökning i Aftonbladet, fråga fem, så ställde man frågan: vem skulle du kunna tänka dig att hjälpa som är i en ekonomisk knipa? Svar: alla utom en kunde tänka sig att hjälpa någon anhörig, ingen annan. Detta med anledning av att en stor mängd människor faktiskt skickat in pengar till några som inte fick socialbidrag.
Vem är din nästa?

Jag sitter i småtimmarna (Igen!) och läser Matteus 19:16-30 om den rike ynglingen som ville få evigt liv, men var för kär i sina ägodelar, dom ägde honom!

Det var inte en dom som Jesus fällde, det var med sorg som han konstaterade att det är svårt för en rik man att förstå Guds principer och vad som krävs för evigt liv.

Parallellt läser jag som toalitteratur (Har fått en magåkomma...) en ny bok från Ordfront ”Vår beskärda del” I den läser jag med Jesus ord kvardröjande: För femton år sedan lär det inte ha varit så många som ens tänkte tanken att stoppa in en teve, stor som ett skrivbord i sovrummet. Eller att man skulle kunna behöva en lampa i pepparkvarnen för att bättre se de malda pepparkornen singla ner i grytan. Men uppenbarligen så har nya behov uppstått sedan dess.
Vårt samhälle är som monster i Dantes Inferno, när hon matas är hon mer hungrig än någonsin, på åtta år har vår konsumtion av elektronik fyrdubblats och lagom till 2030 kommer vi att köpa 32 gånger mer hemelektronik. Inte för att vi behöver det, utan för att marknadens exponentiella utveckling ser ut så.

Min tro är kopplad till samhälle, etik och ekonomi. Vilka skulle ens vilja fråga Jesus om vad som krävs för att få evigt liv i dag, undrar jag dystert när man inte ens bryr sig om sina avkommors välgång eller minimal rättspatos (som den rike ynglingen faktiskt gjorde)

Bilden till detta inlägg heter "The road less travelled"
Two roads diverged in a wood
and I, I took the one less traveled by
And that has made all the difference
Robert Frost

Det är inte bara en tankeväckande och vacker dikt, det är också titeln på en av dom bästa böcker jag läst, av Scott Peck. Han är psykolog som valt sin väg.

Också inledningen i Dantes Devina Commedia handlar om ett vägval

"Jag stod i mitten av min levnads bana
då i en nermörk skog jag mig befann,
där ej mer väg och stig jag kunde ana."

Kanske jag kan stimulera till andra vägval, kanske inte så enkla, men mer givande för människor i dag och för ett rimligt arv till våra barn och barnbarn

Jag har haft en underbar dagstur till Styrsö.

Träffat goda vänner i en förening, vi åt god mat och lyssnade på en intressant föreläsning och promenerade runt ön. Denna bilden tog jag på hemvägen på en pappa med sin dotter. Det är underbart att vara nära vattnet

Jag sitter i den sena timman med min uppsats. Massor med postit-lappar: Glöm inte Jesus utvidgade begrepp om "nästan" till att gälla alla, Vem skrev Weltethos? osv. Ett underbart regn utanför mitt fönster, som står på glänt och Olle Adolphssons "Svenska mässa" från Spotify försänker mig i det tillstånd som inget annat önskar och inget då eller sedan stör.
”Och intet vill begära, när hjärtat vilar Herre! Är du nära!”
Ur Olle Adolphssons ”Mässa på svenska språket” Koral.
Lyssna gärna på den, hela mässan är helt underbar.

Ord för dagen: Förlåtelse är att låsa upp dörren för att släppa någon fri- och inse att fången var du

INNAN DITT RIKE BLEV KARTLAGT (ur Från Mitt Ekorrhjul (1957))

Det var bara tokar och dårar

som lyssnade på dig först.

Det var slavar och skökor och ogärningsmän

men då var ditt rike som störst.

Det var bara enkla själar

och själar på undantag.

Sen byggdes det katedraler

och kyrkor av alla de slag.

Och påvar det kom och präster

som tvistade om vart ord

du fällt på din korta vandring

på denna bullrande jord.

Men tokar det var och dårar

som lyssnade på dig först.

Det var innan ditt rike blev kartlagt

och då var ditt rike störst.

Jag har lagt ut min bror, Roland Brusbergs tolkning av Ferlins dikt "Lille Per" på YouTube. Roland dog 2001 och var då nästan färdig med sin skiva

"Måste ha luft". Det minsta man kan göra för Rolands minne och hans musik är att göra den tillgänglig för hans gamla publik och kanske någon ny. Denna tonsatta Ferlindikt har aldrig publicerats förut

Under antiken i mellanöstern och Grekland så utvecklades ett socialt och ekonomiskt system, "Klient/härskare". Man fanns i någon av grupperna och det vilade på att man utnyttjade människors pengar/personliga egenskaper/kontakter för att tjäna på det. Vår tradition har byggt på dom olika klasserna (adel, präster, borgare och bönder) och våra olika behov av varandra.

Jag har en alldeles egen hypotes om att vi närmar oss Klient/härskarsystemet i vår nya tid med multinationella företag som har den dolda men egentliga makten.

Vad är det för fel med det då? Jag menar att vi är som en organism och har betydelse med hela vårt väsen för varandra. Jag menar också att vi inte bör betrakta varandra som redskap för personliga mål, och det är just det man gör när man bygger nätverk och minglar på frukostmöten- Ser varandra som redskap! Här, ta mitt kort, glöm mig inte, jag lovar att jag kan tillföra dig något nyttigt med min slimmade kunskapsmängd.

Vi handlar med varandra som om vi erbjöd ett pund av vårt kött, i en modern entrepenörsanda.

Men är det då inte meningen att dom gåvor vi fått, våra nådegåvor, skall tas i bruk? Och just för våra medmänniskor, vår nästa?

Jo, men aldrig som redskap, endast som mål i sig. Och då blir det så mycket mer självklart att starten på denna kedja av givande och tagande börjar med ett givande, en tanke om min nästa. Just så betyder Hebreiskans gåvokoncept.