Krisis är lite av vad det låter, men är inte något som man skall undvika eller vara rädd för. Man kan säga att det är de stora händelserna i våra liv, på gott och ont, det som vi minns, våra paradigm, de gånger då tiden står still. Jag läser just nu Johannes av Korset som skrev en krishanteringsmetod på 1500-talet som avsåg kampen att komma närmare Gud, och att det är genom våra kriser vi växer. Om du ser noga på bilden kan du se att händerna och stenpartiet bildar ett hjärta, i krisen finns kärleken, ibland inte så märkbar.

 Jag skall återkomma mer om Johannes av Korset, han skrev med stor insikt om symbios, avvänjning från beroende, omnipotens och andra begrepp som Freud och den psykodynamiska skolan arbetar med i modern tid, fast med andra ord

Kairos är den tid där evigheten hör hemma. Det är sedan grekerna en självklar motsats till den världsliga. Vi känner igen den i den tidlöshet vi befinner oss i skapande verksamhet, i bön och meditation, i ett musikstycke, i drömmen, i kärleken och i döden, och när vi upplever födelsen av en ny människa.

I Kairos tid hinner man allt  

Du förstår säker att det är både Guds tid och den strimman av gudomliga möten och händelser som vi gläds över, när tiden står still. Jag tror att vi innerst inne längtar så mycket efter den så att vi ibland forcerar genom tex alkohol vilket ger en liknande upplevelse, fast inte äkta. Jag tror också att vår största tidstjuv är klockan.

Förbanna tiden prisa Kairos!

Kronos är den världsliga tiden, den som det blir mindre och mindre av och som jagar oss med sin obevekliga mätning av våra liv. Den sitter på omslaget av en mycket bra bok ”De kanske lämpade” av Peter Höög. Den beskriver ett system som kontrollerar, mäter väger och ödelägger barnens naturliga lust till lärande samt begränsar andra former av meningssökandet utanför de vetenskapliga ramarna. Jag vill inte se någon klocka vare sig i skolorna eller i kyrkorna, det är platser som borde stå utanför kronos ramar av begränsning. Ja, jag vill inte se någon klocka över huvud taget, en mekanisk tyrann är vad det är! Denna klocka finns i mitt bibliotek, en av mina heliga platser som innehåller en möjlighet att just glömma tid och rum

Detta är förstasidan på Folket i Bilds nya tidning. Den behandlar den gamla IB-affären, där vi godtrogna medborgare blev varse för första gången om hur vårt samhälle gradvis kan beskrivas som ett 1984 och "storebror-ser-dig-samhälle". Nu har vi fått FRA-lagen som gör det möljigt att studera och lyssna av allt vi säger och skriver på nätet och telefonen. Ingenting vi gör i dag är osynligt; Vi talar i mobiltelefoner, vi handlar med kontokort, vi använder webben, och allt går att spåra.

Jag säger inte att någon lag är stiftad i blindo, utan att det finns en anledning till varenda en: Nämligen att man bryter mot dom osynliga lagarna, och inte lyssnar på den naturliga etiska principen (Inte ens den kanadensiska lagen om att man inte får slänga ut en älg från ett flygplan) 

Problematiseringen är varför det blev så? För handen på hjärtat så är det inte bara småfolket som beter sig, dom stora har stora möjligheter att just med lagens hjälp begå oetiska handlingar mot både individer och miljö.

Det finns inget enkelt svar på det, men jag vill återkomma till mitt hjärteämne om ägandet som en perverterande faktor.

Nej jag är inte paranoid, jag bara inser att det har gått för långt i och med att alla misstror alla. Ett totalitärt system är ett otryggt system. Usa har inte bara gett oss MacDonalds, cilikonbröst, den karismatiska väckelserörelsen, en omnipotent syn på sitt egna värde, förakt för främlingar, nedmonteringen av vårt socialsystem, den starkes rätt osv, utan också en misstänksamhet mot allt och alla som kräver ett gigantiskt övervakningssystem.

Storebror ser dig!

Dagens bild är inspirerad av vår ständiga längtan, både till djupet hos oss själva och vårt ursprung, ibland nära ibland onåbart. Men det var väl hoppet som var kvar i Pandoras ask?

Jag läser just nu om skillnader, likheter mellan psykoanalys och själavård, under ämnet ”religionsbeteende” Bara det begreppet är värt ett par ord i sammanhanget. Eva Basch-Kårhe, är en kvinna som är både psykiater, psykolog och själavårdare, har skrivit boken ”Bortom drifterna”. I inledningen skriver hon hur ämnet psykologi har varit föremål för en dragkamp mellan vetenskap och humaniora, och en av etappvinsterna har blivit namnet ”beteende” vilket mer har att göra med vetenskapliga metoder än med den mer svårhanterliga filosofin. Ännu svårare har det varit att föra in den andliga dimensionen, vilket jag tycker är så självklart och många teologer med mig. Författaren gör en djupdykning i Freuds, Lacans och mer moderna från den existentialistiska skolan och Freuds efterföljare och deras teorier. Dessutom har hon en egen existentiell teologisk bild som hon redovisar trovärdigt. Dagens kloka ord är citat från hennes bok. Det är den avslutande delen av människans faser, ålderdomen:

Utifrån ett teologiskt psykoanalytiskt perspektiv kan man säga att alla människors liv är ett misslyckande. Ingen lyckas dana sitt liv i enlighet med sin livsplan även om den är planerad utifrån en positiv existentiell position (det är från författarens schema som åskådliggör var man befinner sig utifrån hur man löser sina uppgifter i varje fas, vilka val man gör och hur stor tro man har till livet) Om en människa kan acceptera sitt ”misslyckade” liv beror mycket på hennes existentiella position. Antingen bitter och oförsonlig på livet och dominerande och föraktfull mot yngre personer, eller med vishet gläds åt sina framgångar och tolererar sina brister, med eller utan tro.

Det måste tilläggas att hon är av samma åsikt som Freud när det gäller vikten av förstående och kärleksfulla föräldrar, men hon har en mer optimistisk bild genom att psyket också innehåller en andlig helande del, som kan förklara företeelsen ”maskrosbarn”

 Det är snart för sent. Är det snart för sent? För sent för vad då? För sent för att skriva en insändare? För sent för att göra katastrofresor till indonesien? För sent för att se en Isbjörn i arktis? För sent för att boka biljett med Aniara? Jag säger att det är för sent för att rädda dom som hittils drunknat i klimatförändringarnas kölvatten.

 Det är för sent för att rädda dom som drunknat i informationssamhällets desinformation och nöjer sig med nyheter om kändisarnas privatliv. Det är för sent för att rädda redan utdöda djur och ideal, det är rätt sent för att hindra dom ekonomiska intressena som skövlar amazonas djungler och utövar brott mot ursprungsbefolkningar.

 Men det kommer aldrig att vara för sent för storkonsumenterna att genom sin oantastliga frihet skitna ner, flyga som skottspolar o dränka planeten med kolväten och ställa välmotiverade vinstkrav så att affärerna snurrar på och man får lov att unna sig lite köpglädje- Because you're worth it!

Det är säkert inte för sent för att dom också skall kunna muta in den sista rena ytan.

 Eller att fortsättningsvis kräva subventioner från U-länderna i form av underbetalning. Genom i-landshjälp och upphävande av anspråk på minimiersättning för deras jordbruksprodukter ägnar sig dom allra fattigaste åt ”live aid” till döds, för oss!

 Livet och jordens stora smörgåsbord är en gåva- till Alla! Att erkänna det skulle kunna leda till en kraftfull ansträngning i rätt riktning om det inte vore för att innevånarna är gravt handikappade genom en galopperande ”narcissism” som är svårare än Tsunamies, fågelinfluensan, galnakosjukan, aids, svininfluensan och vad ni vill.

När det inte är för sent för att öppna en privat cancerklinik- Då är det för sent!

Jag frågade mig: Vad betydde korset före Jesus död?

Matt 10:38 "Den som inte tar sitt kors.."

Luk   9:23  "Varje dag ta sitt kors.."

Skulle Jesus ha talat till lärjungarna om något som bara han kände till, eller var det ett allmänt talesätt att ta sitt kors (typ ta sitt straff) eller betydde korset något annat? det känns som hans tal är vardagligt och begripligt och mer handlar om oundviklig möda än straff.

Dagen därpå läste jag planlöst i en bok om glömda skrifter och språk, J Friedrich, 1967.

Där fann jag något mycket intressant. I kapitlet: skrifter som inte kunnat dechiffreras läste jag om ”Sinaiskriften” inte att förväxlas med ” Codex Sinaiticus” från 300-talet, utan dom skrifter som man fann 1905 i berget Sinai som daterats till 1500 f. kr. vilka några forskare har misstänkt vara länken mellan hieroglyfer och hebreiska, och ett förstadium till den semitiska bokstavsskriften. Alan Gardiner har arbetat med dessa.

I en av figurerna finns en sammanställning på symboler och betydelser från

Hieroglyf, Hieratisk, 14 olika fragment från Sinaifyndet samt gammal (väst) Talmud, vilka alla har kors och/eller kryss som symbol för LIV. Det enda som ser något annorlunda ut är Ankhkorset men dess betydelse är inte ifrågasatt.

Min hypotes är: Korset var för befolkningen under Jesus tid en symbol för liv, att ta sitt kors är att ta livet som det är med alla dess glädjeämnen, vedermödor och kall.

Följaktligen så kan vi senare ha förskjutit betydelsen från det liv som Jesus gav genom sin död både till oss och till sig själv, vilket är mer centralt än det faktum att han plågades på korset och dog. Att bära sitt kors blir i denna förklaring en livgivande och positiv uppgift.

Jag hittade också kors och kryss som bokstaven H i en mängd gamla språk, och tänker, mer spekulativt, hur fonetiska tecken uppkommer och hur man kan beskriva ett H som en andning, som ett livstecken, och förbundet med liv. Det skulle inte förvåna mig om ord som börjar på H har med liv att göra i olika former….Hieroglyf, helig (!) ristning. Eimi uttalas som heimi, och Elias som Helias? För att inte tala om ’elios och ’agia (uttalas med H)…

Nedan tagit från  http://www.islamiska.org/s/k17.htm

Korset som en religiös symbol började inte med kristendomen utan fanns redan i tidigare religioner och traditioner också. Man har kunnat hitta och räkna upp till 400 olika korsformer, endast 50 utav dessa finns i den kristna konsten. Faktum är att kristendomen upptog dessa symboler som sina egna. I många av de välkända svenska uppslagsverken kan man hitta följande påståenden om korset:

"Korset förekom redan i förkristen tid som solsymbol, hjulkorset. Detta upptogs i den kristna korsglorian och i det likarmade grekiska korset." (Stora Focus)

"Redan i fornkristen tid förekom korsliknande symboler. Vissa korsformer t.ex svastikan (hakkorset), hjulkorset och den egyptiska ankh, har brukats med magisk eller religiös innebörd." (Nationalencyklopedin)

Crux ansata (Ankh)  = En gammal egyptisk symbol som brukade bäras av gudomligheter som Isis, Horus, Osiris m.m Crux ansata symboliserar liv, odödlighet, evigt liv, livet efter detta m.m  

Hjulkors eller cirkelkors = Denna symbol är känd i många kulturer t.ex i Assyrien, Indien, Nord och Sydamerikas indianer. Den symboliserar evighet, död och liv, solen m.m

Det gemensamma för Crux ansata och hjulkorset är att de symboliserar död, liv och evigt liv. Detta är också något som stämmer in med det kristna korset. Frågar man någon kristen vad korset betyder för honom så kommer han genast att svara med en bestämd röst:

"Jesus liv, död och uppståndelse (eller evigt liv)."

Likheterna mellan Crux ansata, hjulkorset och det kristna korset är så otroligt stora att man inte kan bortse från att det kristna korset har sitt ursprung i den hedniska traditionen. (eller förkristna traditioner)

"Mysteriereligionerna i det romerska imperiet är en ytterst intressant företeelse. De flesta av dem kretsar kring gestalten av en döende och uppstånden gud, tydligen en personifikation av naturen som dör om vintern och pånyttfödes om våren." (sid 49)