Förr ställde jag mig tvärt emot Kants kategoriska imperativ, ”du skall, du bör, du måste”, som jag såg som en slags förlängning av den gammaltestamentliga lagiskheten, den som inte litar på människans kärlek och medmänsklighet, den som är en ”backup” för den naturliga godheten. Den som i grunden inte tror.

Jag gör det nog fortfarande, men i samband med den växande korruptionen av vår mänsklighet har denna, för mig, tillfälliga lösning tett sig allt mer i behov av närvaro.

Korruptionen kan vi se inom många områden; den ekonomiska, ägandet som korrumperar, det etiska, jaget som strävar efter hegemoni, vinster i ett slags spel mellan människorna, ekologin, vår lust att med alla medel ödelägga vårt arv och vår miljö.

Ja, du förstår att detta är teologiska tankar. En slags tro på en naturlig ordning, en natrulig omsorg som vi håller på att förlora, och som kräver lagar, regler och kategoriska imperativ för att ro iland ännu ett par dagar i något som kan kallas gemenskap

Hur menar jag att den naturliga ordningen uttrycker sig?

Den gör det i allt mindre grad, pga ovan nämnda korruption. Men i den bästa av världar har vi alla tillgång till klokhet och kärlek, vi vet någonstans vad som är rätt, att vi lärt oss av historier som ”den barmhärtiga Samarien”. Vi gråter över nyheter som vi borde gråta över, men vi handlar inte efter dem. Vi sträcker inte ut oss som den ”gyllene regeln” ("gör inte mot andra som du själv inte vill bli behandlad")  Me, myself and I” har övertagit rollen som etikens kärna. Orsaken till detta har kommit från en tro på att vi först måste älska oss själva innan vi kan älska andra.

BULLSHIT

Inget är svårare än att älska sig själv

Överjaget och vår oförstörda/heliga kärna. Det är två instanser som berörs i sammanhanget, vilket av dem vill vi ledas av? Överjaget är överstimulerat i vår tid och kan kopplas till Kants kategoriska imperativ, som har sin grund i vår ofullständighet som kräver lagar och regler som ryggrad, och som i sin tur bärs upp av skam och skuld som triggerverktyg. Vår heliga kärna är den del av oss som alltid vet vad som är rätt och riktigt, den delen är beslöjad i olika grader, en person som lidit mycket och tvingats till olika försvarsmekanismer (för överlevnad) har sämre tillgång till sin kärna, men inte alltid.

Ett korrupt system hotar också vår närvaro i vårt innersta.

Korruptionen har många armar, den ekonomiska som gjort oss till konsumenter (objekt för deras”skapade” behov) och som med alla medel (inklusive marknadspsykologer) vill få oss att aldrig vara nöjda, att alltid vilja ha mer, att inte bry oss om det verkligt viktiga i vår samtid. Samma system är orsak till den ekologiska katastrofen. Bägge systemen vilar på ägandet som norm och som vår tids heliga kärna (mitt ord för ägande är teologiskt, jag utlämnar det, men du kan ju alltid fundera på vad jag menar)

Från filosofiska rummet: påbud om att njuta (kommer inte det från reklamindustrins falska bilder av livet, som om det vore sant)

Men njutningen av konsumtion leder inte till njutning utan dövar bara ångesten

Enligt Elisabeth Gerles beskrivning av Luthers ”inkrökthet” i sig själv, så kan det liknas vid dagens narcissism, och att man kan bryta inkröktheten genom att upptäcka Guds kravlösa kärlek ” Du behöver inte göra någonting för att bli godkänd, Älskad, du duger som du är”

Är inte den gammaltestamentliga bilden av människan som om vi vore i grunden skapade ofullständiga och omogna och skall med alla medel stöttas upp med lagar/ regler, skuld/skam?

En liten passus i sammanhanget är olika översättningar av Matteusevangeliet när Jesus säger till den rike mannen att han bör ge bort alla sina ägodelar för att bli perfekt 8komma till himlen) Perfekt kan också betyda mogen.

Jag tror inte på den bilden, men det ser inte så ljust ut för mig och dem som delar min bild

Nu har man röstat i Schweiz om basinkomst 

Förvånad och ledsen noterar jag att de röstat emot

Lyssnade på programmet ”Basinkomst - ett annat sätt att värdera arbete” I Filosofiska rummet, P1.

Anne-Marie Pålsson är en nationalekonom som ofta deltar när man diskuterar ekonomi i radion eller TV.n och företräder en högerinriktad ekonomi. Hon förstår (naturligvis)inte begreppet "medborgarlön".

Hon säger: ”Det finns ingen som helst realism i det hela, de har glömt något viktigt, om jag och alla andra skall ha rätt till en medborgarlön så uppstår inte den av sig själv, den uppstår bara genom att man påför andra en skyldighet att finansiera min medborgarlön, en moralfilosofisk fråga!”

Jag tror att hon utgår ifrån en människosyn som jag inte delar, och en världsbild som jag absolut inte delar, det system som leder hela vår värld rakt in i en katastrof. Jag skall förklara hur jag menar:

Det finns faktiska resurser, ändliga och oändliga och det finns behov, också dem ändliga och oändliga (i allt större utsträckning). Däremellan finns det omsättning av resurser till mat, vägar, hus osv . För att få del av dessa måste arbete utföras, bonden sår, bagaren bakar, köpmannen säljer. Allt detta är bara logistik, från det gemensamma arvet av naturresurser till brödet på frukostbrickan. Det vi äger och kan sälja är i princip bara det vi kultiverat. Allt annat tillhör Gud, om du så vill, eller vårt gemensamma att förvalta. Det är tankegångar som Ann-Marie Pålsson inte är i närheten av, hon ser bara hot, hot som liknar komunism eller rövarband som tar chansen att utnyttja systemet. Hon förutsätter också att folk inte vill jobba.

Vill vi jobba?

Är vi offer för Luthers tankar om arbetet som något moraliskt högstående och tanken om att få sprängfyllda lador? Trodde Luther inte heller att vi utför arbete helt gratis om vi har garanterat hus, hem och mat på bordet? Jag för min del är övertygad om att vi vill jobba, dvs vi vill använda oss av våra mänskliga redskap; händerna, musklerna och hjärnan, för att tillföra mening i våra liv. Vi vill hjälpa utan att nödvändigtvis tjäna på det och vi vill skapa, att kultivera! Mycket klokt och värdefullt skulle vi kunna göra med en stor del av vårt liv, utan att det behöver kallas lönearbete.

Jag tror också att det vi skulle göra om vi alla hade medborgarlön är att bry oss mer om grundvärden, som att ta hand om sjuka och jobba ideéllt. Jag tror också att vi skulle bli:

• Mindre ögontjänare
• Mindre konkurrensberoende
• Mindre stressade av tiden

Sett som en enda organism så producerar den organismen mer än den behöver och det ofta med hjälp av teknologi, inte lönearbetare. Denna organism producerar nu så mycket att biprodukter i form av gifter utgör ett stort hot. Produktions och konsumtionstakten måste således sänkas. Och det är inte de länder som har det fattigast som har rätt till vårt överflöd för att orättvisan skall rättas till, det är vi i väst som skall lära oss att leva enklare och mer i enlighet med resurserna, (förutom det faktum att vi i väst erhållit nödhjälp från de fattigaste länderna under alltför lång tid i form av för låga priser)

Det är etik som måste ligga till grund för en ny världsordning, den gyllene regeln räcken långt! Man får tex inte längre köpa stora arealer med mark för att

• Skövla skog för palmoljeodling
• Skövla och bränna för GMO-soya till foder för hamburgerkor
• Skicka våra miljögifter mot ersättning till de fattigaste länderna
• Skövla Mangroveskog för odling av tigerräkor

Du förstår nog att listan bara är ett smakprov. Men vad har detta med medborgarlön att göra?

Grunden i vårt korrupta system bottnar i ägandet och en sjuk lust att generera mer och mer i en exponentiell kurva. Alla förutsätter i dag en omöjlighet, att avkastning automatiskt sker med större volym för varje år, att ditt hus skall öka i värde oavsett du målat om eller bytt panna, helt enkelt blivit ett antal år äldre, eller att dina besparingar skall förränta sig per automatik. En viss areal kan inte ge mer avkastning än ett visst mått, möjligen framtvingad med hjälp av oetiska metoder, biologiska eller kemiska, men någonstans tar det slut, någonstans finns en gräns, och gränsen för god och etisk odling har vi sedan länge passerat.

Tillväxttanken är ett modernt påfund, en konstruktion, under hela den historiska tiden har det bara funnits ett sätt att öka sina inkomster- genom stöld. Du är naiv om du tror att det skett en förräntning på ditt kapital utan att någon annan mist en lika stor andel.

” Ve er som samlar hus efter hus och lägger åker till åker, tills ingen mark finns kvar och ni ensamma äger landet!” (Jes. 5:8).

Om nu ägandet  är en stöttesten (då menar jag främst ägandet av mark, naturtillgångar, vatten luft, ja allt som faktiskt är ett arv från tiden innan vi satte ut våra bopålar) kan en ny syn på ägandet, våra gåvor, göra det möjligt att vända om från den nuvarande kritiska vägen? Genom att begränsa möjligheterna för företag/ individer att exploatera allt mellan himmel och jord, ja tom så säljs det mark på Mars, Vem äger Mars? Genom sådana restriktioner minskar mängden arbetstillfällen (sådana jobb som bara skadar) Och som du vet så utför maskiner redan en stor del av de jobb som leder från ax till limpa. Jag menar inte att det är något problem, för det är det, vi bör inte grunda vår försörjning på maskiner som kräver el och bränsle, ja det är till och med så att det snart saknas metaller för att tillverka maskiner, vi bör vara ekonomiska med allt i våra skafferier och våra naturtillgångar.

En fördelning av arbete och inventering av naturtillgångar bör ligga till grund för att utföra ett sådant gigantiskt paradigmskifte.

Min tanke med basinkomst skulle i det ljuset se kontraproduktivt ut, men min tanke är att vårt konsumtionsbeteende är konstruerat, att det förhåller sig så att författarna till ”Jämlikhetsanden”, Richard Wilkinson och Kate Pickett

har rätt när de menar att ett land, ett system, mår bäst när alla har ungefär lika mycket, oavsett det är mycket eller lite, jämlikhet befrämjar lycka! Och om vi vänder trenden med nollsummespel, och konkurrens om den lilla brödbiten, så ser vi att det räcker åt alla och vi behöver inte längre betrakta varandra som motspelare om framgång, jobb och pengar, utan kort och gott medmänniskor.

Föreställ dig hur man istället för att sälja mobilabonemang till varandra kunde använda tiden till viktigare saker, till exempel de miljörelaterade.

Vem skall göra jobben då!

De jobb som är riktigt nödvändiga, som ger soppa på bordet, måste göras, och det kommer alltid att finnas de som vill jobba för en extraslant, eller många som vill dela på de jobben på halvtid. Föreställ dig en värld där folk inte behöver skapa nya behov och marknadsföra dem med aggressiva medel- ATT SLIPPA REKLAM! ATT SLIPPA NYA ONÖDIGA PRODUKTER!, ATT SLIPPA KÖPA NYA LISTIGA FÖRVARINGSLÖSNINGAR FÖR ALL SKIT MAN SAMLAT PÅ SIG!

En tanke, bland många

Till sist bär jag på en önskan att få dela mina egna upplevelser av lycka när jag handarbetar och kreerar, vilket jag gärna delar med dessa stackars telefonförsäljare eller marknadsekonomer som lider i sin grava fattidgom

Bilden föreställer en egentillverkad uppsats inspirerad av målningar från 1600-talets symbolspråk

Högre avkastning, mer lön, snyggare kropp, dubbelt vägsystem, bättre gubbe, bättre förvaringslösningar, större läppar,  högre hus eller som Adolphsson & Falk sjunger i ”Mer jul”: Sötare gröt, djupare dopp i grytan och mer Arne Weise i rutan.

Listan är lång (nu ännu längre ;) ”Tackar jag för att den moderna människan är gudlös!” Jag tror att det hela började med modernismen, denna tanke att inget är riktigt färdigt, man föreställde sig en linje som stadigt gick uppåt, denna linje blev inbakad i alla fenomen, inte bara avkastningen (alltså här avslöjas ju hela lögnen, vi kan helt enkelt inte kräva mer av ett stycke mark, än just det som kommer upp efter plantering, allt utöver detta är bara en framstressad ökning av avkastning som visat sig klenare (nu ännu klenare), kortare, färre frön, mindre vitaminer osv) och det gjorde man inte heller, före modernismens avskyvärda positivism.

Inte bara tanken på att grödorna skulle, kunde, bli mer komplex, och exponentiellt ökande, tanken att vi gick mot en mer och mer komplex och fulländad tillvaro i det stora hela grundades under modernismens vagga, vilden blev en kvarleva från en tid som knappt får plats på linjen, fast en kuriös avstamp inför utvecklingens gränslöshet. Också på det personliga planet uppträdde en slags tanke om att man kan förvänta sig mer (därav gudlösheten och otacksamheten)

Det hela började kanske inte precis just med Comté, Locke och de andra under 16-1700-talet, kanske renässansen var startpunkten… eller min kära Luther med sina krav på ideliga förbättringar och samlande i lador. Nej då hette det storhetsvansinne  och beskrev udda typer, lite annorlunda, inte som oss (dåtidens ”oss”) som krävde mer fast också då lite gudlöst, lite omöjligt.

Eller var dess storhetsvansinniga i egentlig bemärkelse ”storslagna”? Var de inte lite som dagens självförverkligande, aldrig nöjda skaror, inte en uppfattning om ens egen storhet och följaktligen större krav, utan kanske uppfattningen om ens litenhet, som skiten under naglarna, som kräver uppmärksamhet, omtanke och hela tiden lite mer? Grandiositet heter det i dag och är en del av bekrivningen på vissa psykiska åkommor, men som jag ser det med beteendeögon en farsot som farit fram och bitit sig fast som en del av beskrivningen på den mänskliga naturen. Eller hur skall man gå tillväga när man beskriver människans grunddrag? Om tex korruptionen av vår mänsklighet går så långt att det blir mer vanligt än ovanligt med pedofili, kan då människan som art beskrivas som pedofil? Om mer eller mindre alla är missnöjda och strävar efter odödlighet, exponentiell ökning av det mesta i sin omgivning, större läppar, längre resor, ja då är kanske flertalet grandiosa i sin självbild?

Eller varför inte höja oss från hur vi beter oss utan beskriva oss med hjälp av våra möjligheter? Föds vi tex med ett etiskt förnuft? Hans Kung menar det, ett weltethos, vilket många teologer menar.  

Jag har funderat på reaktionerna när jag står inför frågor om önskemål inför nästa år eller framtiden, tappade hakor när jag svarar att jag är nöjd, och att jag bara blir tacksam och glad om nästa år blir lika fin. Alltså strikt för min egen del, jag ser också nöden och behovet av en akut vård av vår planet och dess innevånare. Jag har några fina exempel på männior som gjort skillnad, av dem vill jag lära mig att stå för den jag är, att vara en mentor, att tala klarspråk; Göran Greider, min morbror Leif, den enorma rörelsen av människor som bygger en rimlig framtid för oss alla, byar som tar hänsyn till miljön, den fysiska och den sociala, skrebenter som Barbara Ehrenreich och Mark Lynas som slagit hål på den positivistiska lögnen och många fler.  

Kan vi inte komma överens om att en hel del inte kan bli ideligen bättre, utan kan få vara som det är, tex tomatplantan eller värdet på din kåk, men att vissa saker kan bli bätte, som omsorgen om våra medmänniskor, bilden av oss själva, att kanske inte sträva efter ”bäst” eller bättre på alla punkter, utan att ta vara på våra gåvor, glädjas och ta hand om det vi har , en slags resursinventering?

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Jag vet att det är många som leker med den tanken inom den kognitiva rörelsen. Den har i uppgift att peppa individens självkänsla och få henne att se positivt på situationen. Utgångspunkten är att vi med en positiv grundförutsättning, självsuggesion och en stark vilja kan få i princip allt vi vill, baksidan av fenomenet  talas det inte lika mycket om: Att vi följaktligen själva är skuld till våra misslyckanden och vår uppgift är att skapa oss själva. Som om vi inte redan är skapade i den bästa av alla tänkbara världar. Frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt är inte intressant för mig, mängden är densamma. Jag undrar snarare vad som är mest stimulerande; Ett överjäst glas, ett liv i överflöd, eller ett liv med knappa resurser som kräver utmaningaroch kreativitet?

Jag anser alltså att förutom det lilla faktumet att de rika lever gott på de fattigas bekostnad, så lever de inte ens gott! Vad roar sig den övermättade med, när alla tänkbara försäkringar och placeringar är gjorda?

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr
Karin Boje

”Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre." 
Nalle Puh

Om inget annat anges är alla bilderna på min blogg mina egna

Vi i den ”rika” världen borde, skulle kunna göra väldigt mycket arbete för att alla människor skall kunna få det bra, vi skulle kunna arbeta med jämlikhetsfrågor, miljöfrågor och etiska frågor, när vi inte hungrar eller törstar eller har en missil hängande över oss. Mätta och kloka skulle vi kunna se till att alla barn har det bra. För det första så kanske vi inte är så kloka eller så fria, eller Gudbevare mig: Rika! För rikedom är något annat än vår diskurs föreställningar. Annars hade vi nog gjort allt det där…? Är det inte okunskap och dumhet att påstå att någon är en ”partypooper” som menar att man inte bör resonera om sådana frågor om man inte råkar vara på ett SSU-möte? ”Jag är inte intresserad av politik” är en mening som ingen ifrågasätter. Men… ”jag är inte intresserad av att folk svälter, blir vräkta, torterade, saknar mat, saknar skolor, att deras pengar plötsligt inte är värda något, att vatten stjäls från tusentals för att några är värda en pool. Intresserad! Alla med mat i magen borde ta mig fan vara skyldiga att vara intresserade och det helt utan egenintressen, trots att det faktiskt är just det. Vår planet lider och nekrosen breder ut sig också till vår del av världen (det vet alla som har utbildning och kan läsa en tidning till frukost)

Men varför är de inte intresserade? Något kanske det har att göra med diskurs och hur andra runt oss beter sig, vad som går för sig, men något har att göra med psykologer och manipulatörer som arbetar med marknadsföring. De utvecklar ord och system som har uppgifterna att göra oss otrygga, missnöjda, vilja ha mer, försäkra oss till tänderna och bry oss…. Om oss själva. För då blir vi köpstarka!

Varför vill folk vinna en miljon? Är dom fattiga, saknar de bostad, mat? Vad har hänt med vår värld och alla tävlingar som finns överallt? Vad har hänt med vår maktstruktur och de sociala, mellanmänskliga interaktionerna?

Svaret kanske finns i maktlöshet! Att demokratin, detta fina begrepp bara finns som ett ord, inte som praktik. Tänk om allt handlar om att återfå makten över sitt liv, att återfå den heder alla människor egentligen fick som födslorätt?

Jag undrar också över detta med galenskap, Ingen neurotisk eller psykotisk människa föds sjuk eller med dessa diagnoser. När en människa möter motstånd och konflikter som är ohanterliga, när hon möter hot, hat och kärlekslöshet... ja då måste hon skydda sig, våra försvarsmekaniskmer är just försvar. En frisk männsikas försvar mot ont. Det kanske till och med är så att galenskapen kräver en helt frisk människa, och den som inte kan bli en lycklig dåre är den sjukaste av alla.

Dessa två aspekter av livet tror jag att Jesus ville bota; det kärlekslösa, det fientliga som i sin tur skapar osund makt, rädsla och till slut en flykt till, flykt från...

Ett samhälle som i grunden bärs upp av kamp om rättigheter och friheter i form av tävlingar och aktiespelande kommer att leverera cyniska motmänniskor och vinstsugna revanschister på den ena planhalvan, och på den andra allt ifrån cyniska loosers med samma drömmar till de som av ångest och vanmakt inte orkade vare sig säga ja eller nej.

Det var svårt att bestämma kategori för detta inlägg

Jag rör mig i alla, som vanligt.

Vi inleder med en bild från Halloween för tre år sedan.

 Om hjärnan ständigt ”uppgraderas” och arvsanlagen förfinas, som hjärnforskaren sa på föreläsningen i går, och om språket är medfött som Noam Chomsky påstår, är det då inte rimligt att vi föds med en moral också, av ren överlevnadsstrategi om inte annat?

 Varför kan man spåra alla fysiska förfinade anlag men tvekar på de psykiska och dom ontologiska (som handlar om existensen och religion som en del av den) undrar jag? 

Och oavsett om man utgår från en ”Grand design”, om man tror på en Gud eller inte, så är världen mätbar enligt vetenskapliga lagar just för vår rationalitet och likhet, för om vi vore differentierade fullständigt slumpartat så kunde ingen komma på tanken om statisktik eller vetenskaplig mätbarhet och emperi som det så fint heter.  

Jag är intresserad av den osynliga makten som jag tror är god och rationell. Den som är ursprunget och vi människor som bär på anlagen.

 Ondska har vi alla varit med om, men att ringa in den, förklara den och dess ursprung har vi alla svårt för. Det blev särskilt svårt i gårdagens resonemang om ondska. Neurofysiologen som höll i föredraget kunde peka på förändringar i pannloben.

Men vad är det som säger att dessa förändringar kommer före en annan orsak, t.ex en dysfunktion utanför individen, jag tänker på sociala faktorer som uppfostran eller samhället som är aggressivt och splittrat i dag?

 Jag har tidigare spekulerat över vad pengar gör med människor. Om man nu utgår ifrån den bästa av alla tänkbara världar, så håller jag inte med Leibniz om att den alltid är den nuvarande (Jag håller definitivt inte med Voltaire i hans pessimistiska syn heller) snarare Tomas Mores Utopia eller vilken annan tänkbar form av samhällsordning som fungerar för flertalet (Ja, det finns också ruggiga exempel som kräver en diktator, vilket Marx ansåg vara kapitalets motreaktion på demokrati)

 Alla ägnar vi oss åt kunskapsteori, vi vill veta, men vetenskapsmannens intresse ligger inom vetenskapsteori och mitt inom metafysiken, dessa kan mycket väl komplettera varandra, eller bör, eftersom vetenskapen serverar faktiska underlag som kan mätas, och metafysiken frågeställningar om hur och varför.

 Kan du föreställa dig en sådan värld. Man har planerat och skaffat mat till alla, alla har en roll, ett ställe att bo på, kläder på kroppen, transportmedel och dyl. Ja allt uttänkt på vetenskaplig och rationell bas i enlighet med våra fysiska behov. Därefter förutsättningar att uttrycka oss och ta del av konstnärliga områden, och möjligheter till sådant som kallas social aktivitet; rekreation, nöjen och olika former av mötesplatser. Det som vetenskapen kan tillföra är beräkningar på fysiska behov, ett exempel är hur man planerar bostäder, att det kanske inte är så lyckat att göra det över en förkastning av den typen som är under San Fransisco.

Det är praktiska saker, som man inte behöver tro på eller inte tro på. detta samhälle behöver inte lida brist på ontologiska frågor eller särlingar, ramen behöver inte begränsa för att den gör det möjligt för alla att leva ett drägligt liv.

 Om du nu har föreställt dig ett sådant ”Utopia” kan du då tänka dig att ondska som vi föreställer oss den, med droger, kriminalitet, våld och förföljelser har en lika stor omfattning som vi ser i dag?

Den frågan ställde sig Tomas Moore på 1500-talet, Marx på 1800-talet och ett antal idealister över tid.

 När Jesus sa att det är svårt för en rik man att få evigt liv, komma till himlen, vad menade han med det tror du? Jag tror att han ville säga med det och med hela sin egen livsföring att vi inte äger någonting, bara förvaltar. Och att det finns en värld som är möjlig och rimlig för människan. Att sälja sina ägodelar och ge till de fattiga, är att göra det enda rätta, inte för att köpa sig en plats i himlen. Jesus visste att vi missförstod förvaltarskapet och lade på hög tills vi glömde livet och ägdes av våra ting: Det är det som jag menar är synd, och leder till ondska. Det leder till ett ojämlikt samhälle, där endast de som får plats på den lilla toppen som har utsikter.

Om det är förändringar i hjärnans pannlob på det flertalet som är underst i den pyramiden så beror det sannolikt på ledsnad och förtvivlan över orättfärdigheten. Och om (hu!) de blivit övertalade att tro att det är den bästa av alla världar, så ärver dom bara det sociala beteendet om kampen för överlevnad genom att betrakta ”sin nästa” som fiende att vinna över, som Darwin trodde och hela det västerländska systemet går ut på i dag.  

Ps. Marx pappa och Marx farfar var bägge rabbiner! kanske hela hans koncept för rättvisa och klasskamp vilade på gammaltestamentilg praxis, vilket Jesus föredömligt personifierade