Följande rader skriver jag med utgångspunkt från MIN tro. Jag ägnar mig inte åt mission, men ibland vill jag reda ut min trosuppfattning. Jag är medveten om att det finns lika många sådana som troende, av alla slags religioner. 

Rubriken avslöjar kanske lite av den första delen, den att Gud var nöjd med sin skapelse, att han såg att det var gott. Det är också min övertygelse, att världen och allt levande skapades av den skickligaset tänkbara, med allt världen med dess innevånare skulle behöva för att klara sig, i bästa samförstånd, och att inget skulle fatta oss. Alla produkter fanns där, all mat, i överflöd. Och i oss planterade han en del av sig själv, en "gutterfunken" ett slags ledljus, eller etisk kärna, om du vill.

På grund av att vi skapades med de bästa av verktygen så behövdes inte någon ständig ledsagare ( detta ämne kan jag inte släppa, detta om frihet under ansvar) Jag ser Gud som en närvarande, men tyst Gud. Om han interagerar så gör han oss samtidigt omyndiga, ofria. Då brakar hela skapelsetanken ihop. 

Under de senaste veckorna har tanken dykt upp av och till; den att han inte längre kunde vara overksam.

Om jag har rätt så är planen listig. 

”Naturen återvänder”

Venedigs kanaler står stilla till följd av att landet befinner sig i karantän. Tack vare att inga större mängder turister befinner sig i staden, och inga båtar tar sig fram genom stadens vattendrag, har vattnet kommit att bli kristallklart.

Man kan numera se kanalens botten och fiskar simma under den klara vattenytan. 

För italienarna och Venedigborna har kanalen blivit ett ljus i mörkret. ”Det här viruset tog med sig något… vackert”, skriver en person på Facebook

Utöver Venedig vittnar invånare om att man skymtat delfiner i staden Cagliari efter att turistbåtar slutat köra i området. Koldioxidutsläppen har minskat med 25% i Kina, och sannolikt i resten av världen. Man börjar vakna, man börjar skriva och prata om miljöarbetet, och att vi faktiskt klarar flera veckor med "bara" familjen. Vi stressar inte till lekland eller stormarknader när vi är lediga. och vem vet, kanske man får upp ögonen för grundläggande behov, närodlat och känslan av att producera och reparera själv?

Jag ställer alltså frågan- Var det någon som ställde väckarklockan?

Förr ställde jag mig tvärt emot Kants kategoriska imperativ, ”du skall, du bör, du måste”, som jag såg som en slags förlängning av den gammaltestamentliga lagiskheten, den som inte litar på människans kärlek och medmänsklighet, den som är en ”backup” för den naturliga godheten. Den som i grunden inte tror.

Jag gör det nog fortfarande, men i samband med den växande korruptionen av vår mänsklighet har denna, för mig, tillfälliga lösning tett sig allt mer i behov av närvaro.

Korruptionen kan vi se inom många områden; den ekonomiska, ägandet som korrumperar, det etiska, jaget som strävar efter hegemoni, vinster i ett slags spel mellan människorna, ekologin, vår lust att med alla medel ödelägga vårt arv och vår miljö.

Ja, du förstår att detta är teologiska tankar. En slags tro på en naturlig ordning, en natrulig omsorg som vi håller på att förlora, och som kräver lagar, regler och kategoriska imperativ för att ro iland ännu ett par dagar i något som kan kallas gemenskap

Hur menar jag att den naturliga ordningen uttrycker sig?

Den gör det i allt mindre grad, pga ovan nämnda korruption. Men i den bästa av världar har vi alla tillgång till klokhet och kärlek, vi vet någonstans vad som är rätt, att vi lärt oss av historier som ”den barmhärtiga Samarien”. Vi gråter över nyheter som vi borde gråta över, men vi handlar inte efter dem. Vi sträcker inte ut oss som den ”gyllene regeln” ("gör inte mot andra som du själv inte vill bli behandlad")  Me, myself and I” har övertagit rollen som etikens kärna. Orsaken till detta har kommit från en tro på att vi först måste älska oss själva innan vi kan älska andra.

BULLSHIT

Inget är svårare än att älska sig själv

Överjaget och vår oförstörda/heliga kärna. Det är två instanser som berörs i sammanhanget, vilket av dem vill vi ledas av? Överjaget är överstimulerat i vår tid och kan kopplas till Kants kategoriska imperativ, som har sin grund i vår ofullständighet som kräver lagar och regler som ryggrad, och som i sin tur bärs upp av skam och skuld som triggerverktyg. Vår heliga kärna är den del av oss som alltid vet vad som är rätt och riktigt, den delen är beslöjad i olika grader, en person som lidit mycket och tvingats till olika försvarsmekanismer (för överlevnad) har sämre tillgång till sin kärna, men inte alltid.

Ett korrupt system hotar också vår närvaro i vårt innersta.

Korruptionen har många armar, den ekonomiska som gjort oss till konsumenter (objekt för deras”skapade” behov) och som med alla medel (inklusive marknadspsykologer) vill få oss att aldrig vara nöjda, att alltid vilja ha mer, att inte bry oss om det verkligt viktiga i vår samtid. Samma system är orsak till den ekologiska katastrofen. Bägge systemen vilar på ägandet som norm och som vår tids heliga kärna (mitt ord för ägande är teologiskt, jag utlämnar det, men du kan ju alltid fundera på vad jag menar)

Från filosofiska rummet: påbud om att njuta (kommer inte det från reklamindustrins falska bilder av livet, som om det vore sant)

Men njutningen av konsumtion leder inte till njutning utan dövar bara ångesten

Enligt Elisabeth Gerles beskrivning av Luthers ”inkrökthet” i sig själv, så kan det liknas vid dagens narcissism, och att man kan bryta inkröktheten genom att upptäcka Guds kravlösa kärlek ” Du behöver inte göra någonting för att bli godkänd, Älskad, du duger som du är”

Är inte den gammaltestamentliga bilden av människan som om vi vore i grunden skapade ofullständiga och omogna och skall med alla medel stöttas upp med lagar/ regler, skuld/skam?

En liten passus i sammanhanget är olika översättningar av Matteusevangeliet när Jesus säger till den rike mannen att han bör ge bort alla sina ägodelar för att bli perfekt 8komma till himlen) Perfekt kan också betyda mogen.

Jag tror inte på den bilden, men det ser inte så ljust ut för mig och dem som delar min bild

Jordens dag

I dag är det jordens dag. Såg en liten film om och av Jane Goddard med anledning av det. Hon beskriver sin egen kärlek till djur och natur och gör som så många andra, vädjar till vårt förnuft och hur varje liten enskild förändring räknas.

Jag tror inte på det

Jag lyssnar samtidigt på Peter Englunds ”Brev från nollpunkten” som beskriver det värsta nutids och dåtidsmänniskan har åstadkommit, han ger också exempel på människor, tex de som slussade in judar i gaskamrar, ett mänskligt ansikte, inte goda, men inte sjuka eller dysfunktionella.

Det måste nästan vara så, de var så många och långt ifrån alla var tvungna.

Efter många timmars tänkande om hur det blir så illa med oss människor har jag kanske något på spåret.

Jag är troende, och som jag tolkar Jesus så vill inte Gud något hellre än att vi älskar våra medmänniskor (och förstår vårt ursprung)

Det har med åren blivit svårare och svårare, både på mikronivå, dvs människor jag möter, och makronivå, händelser som nås om världens tillstånd och grymheter.

Vad är det då som gör att jag inte tror på människan? Att hon frivilligt kommer att använda mindre plast, flyga mindre, odla mer, köpa mindre osv Samt den inte oviktiga lilla delen att älska sin medmänniska mer och inte utnyttja dem som objekt för egen vinning.

Svaret är mycket konstigt i sammanhanget- Vårt sociala beteende. Inom akademin talar man om diskurser, det är grupperingar som talar samma språk, beter sig på samma sätt, på grund av tex arbetsplatsens uppbyggnad eller klubbens konstellation, eller i ett koncentrationsläger. Vi formerar oss runt våra samlingsplatser socialt av överlevnadsskäl, konsensus betyder allt. När vi befinner oss i detta rum (som kan vara väldigt stort, tex jag och alla andra som tycker att vi är värda våra bilar, flygresor och annan lyx) ser vi faktiskt inte helheten.

Ta en titt på Facebook, hur ofta grälas det?  Hur ofta går man över gränserna för vad man får skriva? Vi håller oss på den säkra sidan om rålinjen, så säkert att hela företeelsen har blivit slätstruken och blek, vi kommer inte att veta vilka som skrivit vad om vi inte ser namnet först ens en gång.

Det är så enormt viktigt för oss att vi aldrig kommer att frivilligt ändra på våra livsmönster.

Så, tyvärr måste vi mot Jane Goddards och många andras föreställning stifta lagar.

Dessa lagar kan inte stiftas av några korrupta personer med egen vinning (vem blir då kvar?)

De måste komma från både forskare, diplomater och valda politiker. Och de måste vara fullständigt transparenta.

Dvs egenintressen får inte vara drivkraften, och gruppen måste vara så stor att vare sig ekonomiska eller maktorienterade intressen kan löna sig. Går det?

Någon gång har jag ifrågasatt ”specialisters” intrång i den politiska världen, vi har valt våra politiker och vi vill att de skall med så öppna ögon som möjligt fatta viktiga beslut för oss. Men samtidigt har jag tänkt att det finns en uppsjö av forskare vars kunskaper ligger i lådor eventuellt i en bok som mycket få läser (är mycket glad över de som ändå letar sig fram till en opinion; Mark Lynas, om ekologi och Kate Pickett och Richard G. Wilkinson om jämlikhetsfaktorn.)

Det är förstås inget man gör i en handvändning, kanske man först måste sluta sig till etiken, sedan alla faktiska uppgifter om miljö/ ojämlikhet/ ekonomi.

ekologi, ekonomi, etik är vad det handlar om.

Jag tror att Guds plan är god, och att jag lever i den bästa av världar, jag tror också att många tänkare har haft en i grunden god plan, tex Marx

Men vår värld har ockuperats av T-Rex-personligheter som bara vill ha mer och mer. De använder sig av ”specialister” såsom jurister (som borde vara på rättvisans marker) marknadspsykologer (som borde varit på beteendevetenskapens marker, för vår mentala hälsa)

Det är många grupper som hjälper till att skydda deras stölder och fördubbla dem.

Det kanske värsta av allt är att dessa människor tycker att det är på sätt och vis rättvist, för de är på något sätt bättre på att hantera pengar, ja de till och med ingår i deras världsbild att deras överskott spiller över på de fattiga och att de fattiga varit ändå fattigare om inte de fanns. En mycket farlig och i grunden fascistisk tanke

Liberalism heter den och för tanken till något fritt, fritt för vem?

I denna pengahungriga och i deras ögon genetiskt betingade hegemoni vill nu alla vi andra vara, och med hjälp av idéer såsom positivismen kan både du och jag tillhöra deras skara om vi bara tänker rätt.

Hur kom jag in på detta med liberaler/ nyliberaler och den stora ojämlikheten i samband med jordens dag?

För att ingen förändring kan göras om inte detta paras med rättvisa och människans rättigheter.

Det är orättvisan som är grunden till att vi korrumperar våra gåvor och håller på att begå kollektivt självmord

Kommer någon att läsa? Hålla med?

Nja, men då handlar det igen om diskurstekniska skäl

Hur fungerar vi egentligen?

Jag har alltid intresserat mig för beteendevetenskap, inte för att vare sig den eller andra ”vetenskaper” kan göra några sanningsanspråk, men inte desto mindre av högsta intresse.

Utgångspunkten är nog teologisk, en tro på det goda hos människan, och om det inte är gott så är det på något sätt korrupt eller skadat.

Jag läser deckare, ser filmer och läser nyheter och sånt som folk delar på sociala medier. Mycket handlar om hur onda vi är, hur fel vi gör och hur korrupta vi är

Frågan är om det är det normala? Är det ”normalt” att 30 killar våldtar en 15-årig flicka, skrattar och filmar samt delar på sociala (!) medier. Dessa klipp delas vidare (våldtas vidare) av andra killar, som föreslår olika grepp och ”gillar” inlägget.

Jag såg en film som handlade om en försvunnen soldat från Irak-kriget, Valley of Elah, en väldigt bra film, lite oamerikans, för hjälten visade sig inte vara någon hjälte, han blev precis som alla andra i ett krig, först grät han och ville hem, sedan blev han som ”dem” han blev avtrubbad, blev ond, begick krigsbrott. Det var vad den filmen handlade om, en naturlig följd av en onaturlig situation.

Sånt kan vi i någon mening förstå. Men kan vi förstå de 30 killarna? Eller alla andra gruppvåldtäkter, våldtäkter?

Om jag har rätt i min utgångspunkt så borde det vara en grund till att en massvåldtäkt sker utanför en krigszon, som ändå liknar en krigszon, något som gjort dem avtrubbade. Många gånger tänker jag, när jag råkar se en våldsfilm  och genast byter till en annan, att detta måste skada dem som ser sådana filmer jämt. Forskningar har gjorts, och som sagt så är vetenskap inte något säkert, alltså finns det forskning som förnekar sådana samband, samt forskning som hävdar dessa samband.

Jag vill ändå tro på tex den forskningen som menar att en god gärning generarar andra goda gärningar, långt fler än onda gärningar.

Men varför översvämmas vi inte då av goda gärningar?

Kanske pga en andra faktorer, något som gödslar misstänksamhet och missnöje, som vill att vi skall betrakta medmänniskorna som motmänniskor och som vi måste strida mot för att själva nå toppen.

REKLAMINDUSTRIN…….BETEENDEVETARE  INOM  MARKNADSFÖRING….DEN KAPITALISTISKA ORDNINGEN

Är då grunden till ondska den kapitalistiska ordningen, alltså den som gör oss till själviska individer som tror att vår lycka måste inbegripa en annans olycka?

Tänk själv!

För det är inte vi, fotfolket som är vinnarna, vi är bara nyttiga idioter, som inte ens tänker på vårt eget bästa. För då hade världen sett annorlunda ut. Vi befinner oss alla i en krigszon, utan att veta om det

Hjälp!

Nu vaknade jag så där dumt igen, på fel tid, fel motivation, fel utgångspunkt.

Eländig.

Hjälpbehövande! Finns det hjälp?

Känner mig som en

Amatör.

Har för mig att det finns proffs på livet, livsproffs, kan de hjälpa?

Amatör, ursprungligen från latinets verb amare, som substantiv amator, "en som älskar"

Ur Wikipedia

Nej, jag tillhör inte dem som tar till Wikipedia som sista utväg, och skäms lite för det. Jag menar att Wikipedia är lika stort som livet själv (om jag nu får tag i ett proffs som kan hjälpa mig att se hela storheten) 

Jag menar också att man med säkerhet inte kan veta något som helst, men att vilja känna till lite av varje, och kanske sånt som är viktigt är stort nog. Wikipedia håller ribban fint samt saknar helt reklam, det är nästan större!

Jag har faktiskt donerat pengar två gånger till Wiki (som vi säger, som är lite proffs på Wikipedia)

Jag är ingen stordonator, förutom Wiki så har jag svårt att gå förbi en människa som ser mig i ögonen och ber om en slant. Jag ger inte alla, men några, och väjer inte för de andras blickar.

Tillbaka till ämnet….

Proffs på livet alltså.

Har de levt flera liv, som gjort dem så proffsiga? Är de bekanta med livets ursprung, med Gud?

Det kanske är vanliga präster som man menar, som bara fått en ny yrkesbeteckning- Professionell livscoach?

Är jag lite dum nu, igen, kanske för oproffsig?

Åter till detta med Amatör, för jag tror att jag är en amatör, en som älskar? Lite som ett barn som inte vet alla redskap, målen eller hur allt fungerar, men står där som ett utropstecken, hänförd över allt. Vi prövar det mesta, men tröttnar när det blir slentrian och upprepningar. För vi kanske har en linje, en otydlig, osynlig linje, som vi inte går över, för då riskerar man kanske att bli proffs…

Och vidare så blir vi amatörer inte så solklara målgrupper för ett livsproffs, eller är kanske alla det ur deras perspektiv?

Låt oss utgå från att vi undantas, vilka menar man då att livsproffsen bör ha som arbetsfält?

Syndarna? Tja, kanske dem. Att vara syndare i biblisk mening har långt större betydelse än att man betraktar ägodelar som något oklart. Det finns ett bibelställe där någon slinter och faller, synden är då bara själva felsteget, inte felsteg som att vara otrogen utan precis som det står, att vara ouppmärksam och ta ett steg som leder till ett fall.

Bibeln, eller kanske mest Jesus var mycket intresserad av att hela det som var trasigt, en stor del av hans verksamhet gick ut på det. Så om man skulle vilja bli lärling så är det alla våra felsteg som vi skall vara uppmärksamma på. Våra felsteg, vårt sätt att bruka våra gåvor, att behandla vår nästa som oss själva är viktiga saker när det handlar om professionalitet i biblisk mening.

Nu har jag nog kommit fram till vilka som kanske kunde få hjälp av en livscoach. Jag gör ingen lista, den blir inte uttömmande eller helt korrekt, men jag utgår från alla dem som på något sätt gör raka motsatsen till Jesus avsikter, de som  trasar sönder, pekar i fel riktning, odlar tistlar och betraktar sina medmänniskor som medel  för egen och bara egen framgång

Skulle den gruppen ringa och boka en tid hos en livscoach?

 #livscoach

Jag kan inte tänka mig att lite av mina åsikter och lite av dina och några till kan ge en närmare bild av sanningen, det är en kritik mot förnuftet som du förstår. Bortom allt vi upplever och tycker, och tycker så till den milda grad att det blir det allra viktigaste på jorden, att framhålla vår egen ståndpunkt. Men det är inget annat än skuggor av sanningen. Det är väl den kapitulationen som en troende människa av min typ blir så föraktad för, att inte tro på sig själv, att det finns något, en Gud, som har mer  koll. Som om det vore ett hån mot det egna jaget att vara vilse.

Gandhi skrev:

”Jag känner dunkelt att medan allt omkring mig evigt fövandlas och alltid dör, finnes bakom allt detta en oföränderlig levande makt som sammanhåller allt, skapar, upplöser och återskapar. Denna makt är Gud och Han allena är, medan allt som jag förnimmer med mina sinnen försvinner. Är denna makt välvillig eller ondskefull? Jag ser den såsom uteslutande välvillig. Ty jag ser att mitt i döden förbliver livet, mitt i osanningen förbliver sanningen, mitt i mörkret förbliver ljuset.”

Högre avkastning, mer lön, snyggare kropp, dubbelt vägsystem, bättre gubbe, bättre förvaringslösningar, större läppar,  högre hus eller som Adolphsson & Falk sjunger i ”Mer jul”: Sötare gröt, djupare dopp i grytan och mer Arne Weise i rutan.

Listan är lång (nu ännu längre ;) ”Tackar jag för att den moderna människan är gudlös!” Jag tror att det hela började med modernismen, denna tanke att inget är riktigt färdigt, man föreställde sig en linje som stadigt gick uppåt, denna linje blev inbakad i alla fenomen, inte bara avkastningen (alltså här avslöjas ju hela lögnen, vi kan helt enkelt inte kräva mer av ett stycke mark, än just det som kommer upp efter plantering, allt utöver detta är bara en framstressad ökning av avkastning som visat sig klenare (nu ännu klenare), kortare, färre frön, mindre vitaminer osv) och det gjorde man inte heller, före modernismens avskyvärda positivism.

Inte bara tanken på att grödorna skulle, kunde, bli mer komplex, och exponentiellt ökande, tanken att vi gick mot en mer och mer komplex och fulländad tillvaro i det stora hela grundades under modernismens vagga, vilden blev en kvarleva från en tid som knappt får plats på linjen, fast en kuriös avstamp inför utvecklingens gränslöshet. Också på det personliga planet uppträdde en slags tanke om att man kan förvänta sig mer (därav gudlösheten och otacksamheten)

Det hela började kanske inte precis just med Comté, Locke och de andra under 16-1700-talet, kanske renässansen var startpunkten… eller min kära Luther med sina krav på ideliga förbättringar och samlande i lador. Nej då hette det storhetsvansinne  och beskrev udda typer, lite annorlunda, inte som oss (dåtidens ”oss”) som krävde mer fast också då lite gudlöst, lite omöjligt.

Eller var dess storhetsvansinniga i egentlig bemärkelse ”storslagna”? Var de inte lite som dagens självförverkligande, aldrig nöjda skaror, inte en uppfattning om ens egen storhet och följaktligen större krav, utan kanske uppfattningen om ens litenhet, som skiten under naglarna, som kräver uppmärksamhet, omtanke och hela tiden lite mer? Grandiositet heter det i dag och är en del av bekrivningen på vissa psykiska åkommor, men som jag ser det med beteendeögon en farsot som farit fram och bitit sig fast som en del av beskrivningen på den mänskliga naturen. Eller hur skall man gå tillväga när man beskriver människans grunddrag? Om tex korruptionen av vår mänsklighet går så långt att det blir mer vanligt än ovanligt med pedofili, kan då människan som art beskrivas som pedofil? Om mer eller mindre alla är missnöjda och strävar efter odödlighet, exponentiell ökning av det mesta i sin omgivning, större läppar, längre resor, ja då är kanske flertalet grandiosa i sin självbild?

Eller varför inte höja oss från hur vi beter oss utan beskriva oss med hjälp av våra möjligheter? Föds vi tex med ett etiskt förnuft? Hans Kung menar det, ett weltethos, vilket många teologer menar.  

Jag har funderat på reaktionerna när jag står inför frågor om önskemål inför nästa år eller framtiden, tappade hakor när jag svarar att jag är nöjd, och att jag bara blir tacksam och glad om nästa år blir lika fin. Alltså strikt för min egen del, jag ser också nöden och behovet av en akut vård av vår planet och dess innevånare. Jag har några fina exempel på männior som gjort skillnad, av dem vill jag lära mig att stå för den jag är, att vara en mentor, att tala klarspråk; Göran Greider, min morbror Leif, den enorma rörelsen av människor som bygger en rimlig framtid för oss alla, byar som tar hänsyn till miljön, den fysiska och den sociala, skrebenter som Barbara Ehrenreich och Mark Lynas som slagit hål på den positivistiska lögnen och många fler.  

Kan vi inte komma överens om att en hel del inte kan bli ideligen bättre, utan kan få vara som det är, tex tomatplantan eller värdet på din kåk, men att vissa saker kan bli bätte, som omsorgen om våra medmänniskor, bilden av oss själva, att kanske inte sträva efter ”bäst” eller bättre på alla punkter, utan att ta vara på våra gåvor, glädjas och ta hand om det vi har , en slags resursinventering?

"Jag skrev detta brev längre än vanligt, eftersom jag inte hade tid att skriva det kortare.”

Denna korta men mycket tankvärda mening  skrev teologen, vetenskapsmannen och filosofen, Blaise Pascal. Han är känd för att vara kortfattad och skrev ner sina tankar i aforismer, en dåtidens ”Twittrare”. Undrar vad han hade sagt om dagens ohejdade, och många gånger tanklösa ordflöde på internet och i böcker? Men jag skulle inte ha något emot att sjunka ner i en tusen sidors lunta skriven av just honom.

De flesta känner honom genom barometern och hans bevis på att luften har en tyngd, ett tryck, vilket också betyder att det finns tomrum, vaccum. Detta var inte oproblematsikt, han fick katolska kyrkan på sig som menade att Gud fyllde upp universum.

Men det är inte hans vetenskapliga tankar jag intresserat mig för, trots att det är som vetenskapsman som hans teologi fått en särskilld betydelse. Hans Gud går nämligen inte att bevisa, men allt vittnar om hans existens. ”Utan att hymla med saken är Pascal alldeles säker på att konflikten mellan tro och förnuft alls inte är så djupgående som man vill föreställa sig. För honom är världens ordning densamma som Guds ordning, och det är fullt möjligt att med förnuftets hjälp sluta till att det så förhåller sig. Den erfarenhet han ständigt faller tillbaka på är att ”allt vittnar”, att den frommes tankearbete först och främst går ut på att tolka Försynens hemliga fortvaro och styrande funktion i naturens ordning och i vårt mänskliga liv. Den tigande Guden, det är han som styr och ställer.”[1]

Att människan i sin egendomliga mellanställning mellan evighet och intighet förblir obegriplig och att hennes situation i grunden är djupt förtvivlad, om hon inte väljer trons räddande livlina, har han skildrat med en lidelse som ofta överträffar de nutida existentialisternas, och då kanske allt faller på plats, anledningen till att jag intresserat mig för Pascals tankar; Närheten till Luthers troslära parat med existentialisternas brottning mellan hopp och förtvivlan (i synnerhet Søren Kierkegaard).

En kung i exil.

Så menar Blaise Pascal att vi människor är: Ojämförbart stora som ingenting annat eftersom vi tänker (Lite som Descartes) ”men även om hela universum vältrade sig över henne och förintar henne skulle människan fortfarande vara ädlare än den makt som dödar henne”  Men samtidigt i en dualism är vi inget annat än ett rö, egoistisk, fåfäng och grym. Hennes elände och hennes storhet är på samma gång lika påfallande.

Jag kan inte sluta att tänka på den makt som håller ihop oss till en enad mänsklighet, men som fjättrar oss och som kommer att döda oss; Diskursavhängigheten.

Det är många som gjort forskning på hur vi inget annat önskar än att duga, att ställa in oss i leden och vara ett med vår sociala omgivning, ett av dessa var en fullsatt biosalong varav alla utom en person fick i uppgift att rösta för röd färg på en prick som visades på skärmen, när det i själva verket var en grön. Det slutade med att personen som först angav grönt ändrade sig till förmån för majoriteten.

Vad säger detta om vårt dagliga beteende? Vad säger det oss om alla förträngda kunskaper, om alla glömda övertygelser? Går utvecklingen framåt över huvud taget?

Det Pascal skriver om vår andra natur, inte den gudomliga, konungsliga, utan obestämndigheten, ledan, oron, egoismen, fåfängan, grymheten, eländet kanske har något att göra med diskursteorin? För att finna Gud och sanningen är det inte via vetenskapliga observationer (säger en framstående vetenskapsman, som uppfann den första miniräknaren) eller vårt intellekt, nej det är i hjärtat vi finner vår rätta natur, vårt ursprung, och det är inte solklart, Gud är den dolda guden som inte kan vare sig bevisas eller motbevisas. Men han menar att allt bär vittnesbörd om hans existens.

Pascal hade en matematisk slags vadslagning om Guds existens; Vad håller du på? Vi är ombord, det faktumet kan inte bortses från, och vetskap lär vi inte få förrän det möjligtvis är försent, om man väljer att inte tro, så har man inget hopp och möjligtvis ingen räddning, men om man väljer att tro (det kostar inget) så har man i alla fall garderat sig, bär på ett hopp och kan bli räddad. Förnuftet kränks inte mer om du väljer det ena än det andra, eftersom du är tvungen att göra ett val (och inget av valen går att analysera eller bekräfta)

Pascal menar genom termer av spelinsatser att det måste vara klokare att satsa på något som kan ge en stor vinst än på ateismen som ger  intet (förutom den lilla glädjen av att ha haft rätt sekunden innan undergång och förtappelse)

 Tips i samband med Pascal:

1.Det finns översatt litteratur, jag rekomenderar ”Tankar”

2. Rosselinis filmatisering från 70-talet är inte det sämsta när det gäller återgivningen om Pascal och miljöskildringarna, teatraliskt kanske man hade önskat högre kvalitet, men den ger en fördjupning av Pascal med alla hans bidrag.

3. Hittade denna roliga föreläsning på You Tube om hur fel vi har… alltid

https://www.youtube.com/watch?v=E8V8rtdXnLA  med tanke på Pascals misstro mot våra kognitioner och vetenskapens möjligheter att finna sanningen (om Gud och oss själva)