Jag har intresserat mig mycket för sjukdommar som skapats ur forskning och läkemedel, eftersom jag själv smittats av ett blodbaserat läkemedel samt blivit amalgamförgiftad. Den vita rocken och dess forskning verkar ha ett stort förtroende trots alla fadäser. Jag kan lova att ingen grupp är så skicklig på att dölja sina fel som läkemedelsindustrin. Då jag ville få tillgång till anmälda sjukskadade genom läkemedelsförsäkringen fick jag ett bestämt nej, det var skyddade uppgifter, de jag känner till har inte fått ersättning trots svåra biverkningar.

Vi är alla målgrupper för denna verksamhet, oavsett vi är sjuka eller ej. Läkemedelsindustrin har flest andelar inom reklambranschen i världen, det har vi på senare tid blivit varse i Sverige sedan apoteken privatiserats. Har du märkt att de vänder sig till friska medelålders personer? Fotsvamp, armsvett, och dålig munhygien verkar vara ett akut och stort problem, för att inte tala om för mycket magsyra- Tror du på allt som apoteksbolagen säger i reklamen? Sura uppstötningar kan bero på för lite magsyra, och ett lågt hb kan bero på för mycket järn men det nämns icke. Vi är över huvud taget inte individer man informerar mot en etisk princip, med den vita rockens omtänksamma auktoritet. Nej vi är kronor och ören och olika målgrupper som skall övertalas och oroas för eventuellt dålig andedräkt och en mängd nya produkter vi inte visste att vi behövde

Ett annat inkomstbringande fält för "friskvården" är genforskningen och fosterdiagnostiken.

I en nazistisk anda ägnar sig forskare och läkare sig åt rashygien. Man övertalar oss först att det går att välja bort många sjukdomar, t.ex uppger man bröstcancer. Men genetiskt ärvd bröstcancer är mycket ovanligt, den som har fördubblats på 10 år är den östrogenberoende formen. En rad andra sjukdomar påstår de kunna identifiera hos embryon, mer eller mindre svåra. Det har blivit en lönsam affär som inte alls är riskfri. För att få reda på anlag som kön, hårfärg, sjukdomar måste man suga upp en av de åtta första cellerna från det befruktade ägget i en pipett och analysera det vilket innebär en viss procents missbildningar eller missfall. Detta oroar inte alls den vitkläda och sterilt pålitliga läkaren i intervjun, såklart.    

Likaså går dessa forskare hand i hand med biologismens företrädare vars hypoteser ingen ifrågasätter, att man ärver anlag för kriminalitet, alkoholmissbruk och ja, vilket parti man kommer att rösta på. 35000 par har bestämt kön, hår och ögonfärg på sina barn i USA genom fosterdiagnostik.

Är det så konstigt att man dröjt med att ge Nobels medicinpris till Robert Edwards med tanke på dessa scenarion? I USA kastas embryon bort som har fel kön, det är inte tillåtet i Norden, antingen skall de gå till forskning eller till infertila par.

I Indien har man aborterat bort 6 miljoner flickfoster på 10 år, naturligtvis mycket långt gångna annars kan man inte se på ultraljudet vilket kön det blir.

Jag tänkte att det inte borde spela så stor roll om man tror på Gud eller slumpen, att man skulle kunna vara ödmjuk inför livet och förhålla sig etisk ändå. Men kanske inte?

Aftonbladets kampanj "Vi gillar olika!" har lång tradition inom Svenska kyrkan, mångfald är ett begrepp som tar hänsyn till våra olika preferenser. Vad betyder det när man skall välja biskop, mot bakgrund att den man väljer med säkerhet kommer att ogillas av någon grupp?

Det betyder i Sverige och framför allt i Göteborg i dag att den nya biskopen bör vara öppen och representera en kyrka som är rustad för framtiden, och den tänkta nya församlingen. Det kommer med all säkerhet att vara en församling som vill delta aktivt och som ogillar intolerans av alla slag. Inte minst är vårt stift belastat av kvinnoprästmotstånd. På goda grunder är den traditionen inte förbi. Av det skälet och av kompetenssäl rekommenderar jag Christina Eriksson som kandidat.

Det finns några konservativa kvar högt upp på listan. med tanke på mångfalden så hotar deras teologi inte i deras dagliga verksamhet, de har lika goda föresatser som den övriga gruppen om vad kyrkans uppdrag betyder. Men som biskopskandidater kan de vara förödande

  Gott nytt år!

Det är det Islamska nyåret i dag. Med anledning av det vill jag återkoppla till debatten i SVT-forum om den urskillningslösa jakten mot terrorismen (läs muslimer) Ord som trygghet och rättssäkerhet har bytt ut mot säkerhet MOT denna grupp.

Visste ni att svenska konvertiter bjuds in till samtal hos säkerhetspolisen och en muslimsk journalist som blev mordhotad kunde få beskydd mot att hon samarbetade i islamistfrågor.

Visste ni att terrorbekämpningen är givande affärsidéer som gett mycket pengar till lobbygrupper som har till uppgift att skrämma och lyfta frågor om den muslimska terrorn, för varje artikel som behandlar ärendet går en viss summa till företaget, man kan enkelt räkna ut att granskningen av informationen blir undermålig när pengar är motivet (läs gärna mina övriga inlägg om ägande och pengar som en mycket dålig drivkrakt, etiskt, mänskligt och ekologisk).

Professor Jan Flyghed sa att när ”storebror” bekämpar sina medborgare med alla medel så kan man osäkra ”lillasyster”! Han gav exempel på civilkurage:

En härlig bambatant som sa nej då säkerhetspolisen ville veta vilka elever som var vegetarianer (då var ”hotbilden” militanta veganer)

Bambatanterna i Umeå lämnade däremot ut namn.

Då en svensk konvertit till Islam inkallades till ”samtal” hos säkerhetspolisen ringde mamman rosenrasande och sa att det inte var aktuellt.

Läs också gärna Mattias Gardells bok ”tortyrens återkomst” som behandlar framför allt USA.s nutida tortyrverksamhet utanför landest gränser, och hur man fått med sig sina medborgare i ett slags skräckscenario med skiftande metoder, bland annat filmindustrin, som alltid stått nära den politiska maktens underrättelseverksamhet.

Sedan filmens barndom har man förstått hur effektivt man kan utöva propaganda informellt via underhållningsindustrin. Leni Riefenstahls filmer ser vi nästan komiskt tydligt i dag, men ser vi lika tydligt hur vi långsamt ärver en acceptans till tyrtyr, dödsstraff och rädsla för muslimer?

Sist vill jag bara påminna om det stora terror och bombhotet i Göteborg som bara handlade om ett övervakat telefonsamtal som handlade om en killes sprängande huvudvärk och att ingenting hittills hänt i det fallet.

Vad kommer att krävas av Svenska kyrkan i Göteborgs stift framöver, vilka förändringar krävs för att möta en helt ny typ av problem, en ny typ av besökare? Det är viktiga frågor med hänsyn till valet av ny biskop. Jag blev rädd igen när jag såg uppställningen av Kyrkans tidnings kandidater (nomineringsvalet sker först den 7 december) I genderfrågan får det inte finnas tillstymmelse till skuggor. Vilka av kandidaterna är då fullständigt transparenta? Som tur är finns det flera kvinnliga kandidater med stor kompetens. Är det inte dags att Göteborgs stift får sin första kvinnliga biskop?