Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Jag vet att det är många som leker med den tanken inom den kognitiva rörelsen. Den har i uppgift att peppa individens självkänsla och få henne att se positivt på situationen. Utgångspunkten är att vi med en positiv grundförutsättning, självsuggesion och en stark vilja kan få i princip allt vi vill, baksidan av fenomenet  talas det inte lika mycket om: Att vi följaktligen själva är skuld till våra misslyckanden och vår uppgift är att skapa oss själva. Som om vi inte redan är skapade i den bästa av alla tänkbara världar. Frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt är inte intressant för mig, mängden är densamma. Jag undrar snarare vad som är mest stimulerande; Ett överjäst glas, ett liv i överflöd, eller ett liv med knappa resurser som kräver utmaningaroch kreativitet?

Jag anser alltså att förutom det lilla faktumet att de rika lever gott på de fattigas bekostnad, så lever de inte ens gott! Vad roar sig den övermättade med, när alla tänkbara försäkringar och placeringar är gjorda?

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr
Karin Boje

”Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre." 
Nalle Puh

Om inget annat anges är alla bilderna på min blogg mina egna

Många som känner mig anser nog att jag är en domedagsprofet, och jag kan väl hålla med, det är mycket nu!

Från alla håll och kanter verkar vi begå mass-självmord. Inte minst är en av mina missioner bilfria städer, som jag tycker är så självklart, det bästa med städer är just logistik och närhet till allt. De senaste gångerna jag varit hemma i Göteborg har jag varit positivt överaskad och glad över den minskade biltrafiken i innerstan, tack vare biltullarna!

World Car-Freeday är ett projekt som uppmuntrar till bilfria städer genom bland annat att betala för parkeringsplatser och utnyttja ytan på andra sätt, här är ett av många exempel:

Människor världen över reagerar allt mer på att bilen upptar 50% av stadens yta (med vägar och parkeringsplatser)

Det är alltså mycket som sker som är positivt, jag tänker på alla eko-by-projekt i den lilla skalan, med närhet, minskad frakt och ekologisk hållbarhet av den typen som skulle låta alla leva och må bra.

Det senaste projektet från Kina är i futuristisk stil, se bilden!

Staden planeras för att bli ett föredöme i modern stadsbyggnad och ur ett hållbarhetsperspektiv. Att ta sig från en punkt till en annan i staden kommer högst att ta 15 minuter, något som nästan helt eliminerar behovet av bil. Stan kommer även att vara kopplad direkt till Chengdu och andra omkringliggande områden med tunnelbana. Den har kallats för  “bilfria staden,”  som inte är helt korrekt.  Arkitektbyrån konstaterar att visionen är en stad där “bilar kommer i huvudsak vara onödiga”, men tillåtna.

Jämfört med en normal annan stad i samma storlek kommer denna stad att använda 48 procent mindre energi, 58 procent mindre vatten, producera 89 procent mindre avfall och generera 60 procent mindre utsläpp.

Critical Mass är ett begrepp inom rörelsen för bilfria städer, med cykeln som huvudtransportmedel. Begreppet har att göra med mängden cyklar som krävs för att cykeln kan dominera i stadstrafiken och ge cykelåkningen företräde på vägarna. Critical Mass anordnas som en event i många städer årligen, från Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Critical_Mass_(cycling)

Slutligen en bild som gör mig rörd av glädje, från Budapest med 10 000 cyklister