Humanism

Jag har under många år betraktat mig som humanist, och har läst många av den humanistiska traditionens verk.

Vid ett tillfälle i högstadiet så skulle vi elever berätta med ett ord vilka vi var, då sa jag att jag var humanist ”Det kan man inte säga att man är, sa min lärare, det är en filosofisk skola”

Det har jag tänkt på många gånger, hur dum jag kände mig, men med tiden hur fel han hade.

När jag många år efter började på universitetet så händer det något liknande, under en lektion säger jag att humanism är en kristen tradition, och jag fick reda på av lärare och elever att det är det visst inte, humanism är sekulär, en icke-troende filosofisk inriktning.

Senare fick jag bekanta mig med hela Hedeniusaffären och hur man i Sverige antagit att humanism är sekulär bara för att just den svenska ateistiska gruppen kallar sig humanister. Det är lika illa som att McDonald’s försöker lägga beslag på ordet ”kärlek” ”I’m lovin it”.

”Humanisterna” i Sverige har två agendor 1. Allt är fritt, utom 2. Religion.

Om humanisterna hade studerat den humanistiska litteraturen och dess tankesystem så hade dom känt till att dom går hand i hand med den kristna och  huvudtanken är att alla människor har lika värde, alltså ett stort utrymme för ”kärleken till nästan” dessutom har den humanistiska skolan varit kristen ända fram till Hedenius och Sturmarks dagar.

Dom svenska ”humanisterna” försöker klämma in människan och skapelsen i en mekanisk världsbild som helt och hållet går att förklara och verifiera. Nej det har inte dom heller inte lyckats med, det är därför som Rosenberg skrev i DN att humanismen också är en tro, och att kampen inte är mellan tro och vetande utan mellan tro och tro.

Leif Zern ateist och teaterkritiker i DN som inte låst sig vid ett ”vetande” av det fascistoida slaget, han skrev 20/7 en analys av humanisternas förståelse för vetande, som tydligen också inbegriper ateism och undrar hur det är möjligt att vetenskapligt bevisa att Gud INTE finns?

Leif Zern skriver också om kopplingen mellan konstnärligt utövande och religion (det okända) han fick då en indignerad replik från Lena Andersson: att humanister visst har en stark mottaglighet för konstens språk och anspråk. En befogad fråga ställer Lars Johansson i tidningen NOD: Kan hon bevisa det?

Jag tror att det har betydelse för människan att utgå från en storhet (X) som har fullt vetande, och att vi inte är där, vi har bara en ambition att komma dit och på den vägen gör vi så gott vi kan. Jag kan föreställa mig att man under väldigt fina paroller om människans storhet låter en kader vetenskapsmän och analytiker fastställer ämne efter ämne för att sedan i en kyligt upplyst värld sopa igen utrymmet för det häpnadsväckande och det gåtfulla. Ja jag tror att Zern har helt rätt, och går i linje med min uppsats ”Kaos är granne med Gud” som handlar om krafter som skrämt både kyrkliga och sekulära kontrollfreaks, men som är själva grunden till allt skapat, vi av Gud och vår egen konst. Till sis tvill jag meddela att Hedenius sagt att han nog inte tror på människan heller...