Kairos är den tid där evigheten hör hemma. Det är sedan grekerna en självklar motsats till den världsliga. Vi känner igen den i den tidlöshet vi befinner oss i skapande verksamhet, i bön och meditation, i ett musikstycke, i drömmen, i kärleken och i döden, och när vi upplever födelsen av en ny människa.

I Kairos tid hinner man allt  

Du förstår säker att det är både Guds tid och den strimman av gudomliga möten och händelser som vi gläds över, när tiden står still. Jag tror att vi innerst inne längtar så mycket efter den så att vi ibland forcerar genom tex alkohol vilket ger en liknande upplevelse, fast inte äkta. Jag tror också att vår största tidstjuv är klockan.

Förbanna tiden prisa Kairos!