Min bild i dag föreställer ett stenägg. En alldeles gratis skatt jag gläds över. Jag körde med bil (ja, usch, jag har ingen bil längre!) utmed Skagens stränder, det var säkert 25 år sedan. det var jag och min familj.

 Har du någon gång varit i Skagen så vet du hur många stenar det finns där, mjuka vatten-och sandslipade av ett äggs storlek. Men sällan just som ett ägg. Jag körde och i ögonvrån såg jag denna stenen, bromsade gick tillbaka Och hittade den!!! Att jag hade sett den över huvud taget förvånade medpassagerarna, och frågor ställdes om hur pålitlig schauffören var...

 Maud Olovsson intervjuades i dagens nyhetssändning om att 1000 personer avskedas från Eriksson i Gävle, lika glad som alltid kraxade hon att vi ju har blivit så bra på omstruktureringar och att Eriksson faktiskt inte behöver så mycket personal för att mjukvarorna blivit billigare...eller nåt

 Jag tänker mig att förr i tiden så hade man ett yrke, man var t.ex byns skomakare, och det var man tills man dog, alla behövde ju skor! Varje människa som föddes var ett kapital, något man skulle få glädje av, välkommen av alla i samhället.

  Finns det något samband mellan överproduktion och minskade arbetstillfällen?
Ja, pengar! Och en tanke om att vissa är värda mer, och att andra bara har ett värde, som dom kan se i lönekuvertet, när dom genererar ett överskott, sedan är dom värdelösa.

 Om maskiner utför arbetet, så tjänar ägaren dels på att slippa betala löner och egenavgifter, han får dessutom dra av för maskinerna och slipper besvärliga fackföreningar. På samma sätt är det med arbetare från låglöneländer.

 Jag undrar vad för roll politiker bör ha för oss medborgare? Jag undrar hur den stora revolutionen kommer att se ut, mot kapitalets försäkrade befästningar.

 Gode Gud, låt din dag komma, låt oss slippa se detta missbruk av din skapelse
När inte längre Jesus ord längre ihågommes om hur svårt, ja omöjligt, det är för en rik att komma till himlen. När inte hans kärleksbud mot sin nästa respekteras, och när frosseriet har nått en sådan absurd omfattning så är hoppet om din skapelses fulländning förbi. Ditt praktverk är en flämtande låga.

 Jag rekommenderar läsning av Karin Boijes ”Kallocain”. Ruskig, men med stora kliv stegar vi rakt in i denna förfärliga framtidsvision av en vidrig människosyn där vi värderas utefterr olika värdeskalor och "skyll-dig-själv-regeln är rådande.

Ingen tvärnitar inför en vacker sten längre.

Jag gråter med dig

Du som tyckte att det var en intressant läsning, läs gärna mitt inlägg nedan "Det är för sent"  Ps. Jag har också några inlägg av en positiv natur :)