Om normalitet har jag tänkt många gånger (Det gör väl alla som är intresserade av psykologi?) Jag har tänkt mig en punkt, normalitetspunkten, där är man som mest normal. Men vänta nu! Det är ju inte så enkelt, utan där man är som mest normal i sin kontext, sin grupp eller sitt samhälle (Om man nu inte har ett teologiskt perspektiv och alla tänkbara avvikelser skall ses från vårt sanna gudomliga jag) Hur som helst den där punkten motsvarar på alla punkter det genomsnittliga, normala och runt den formeras vi som i ett diagram beroende på våra avvikelser (vissa kan befinna sig på både fysiska, sociala och kognitiva avvikelser) Men min absoluta övertygelse och slutsats är att: Ingen befinner sig på den punkten! Jag tror att författaren till boken ” ALLA ÄR NORMALA TILLS MAN LÄR KÄNNA DEM” John Ortberg, håller med mig, och jag skall läsa den så fort jag kan