Aftonbladets kampanj "Vi gillar olika!" har lång tradition inom Svenska kyrkan, mångfald är ett begrepp som tar hänsyn till våra olika preferenser. Vad betyder det när man skall välja biskop, mot bakgrund att den man väljer med säkerhet kommer att ogillas av någon grupp?

Det betyder i Sverige och framför allt i Göteborg i dag att den nya biskopen bör vara öppen och representera en kyrka som är rustad för framtiden, och den tänkta nya församlingen. Det kommer med all säkerhet att vara en församling som vill delta aktivt och som ogillar intolerans av alla slag. Inte minst är vårt stift belastat av kvinnoprästmotstånd. På goda grunder är den traditionen inte förbi. Av det skälet och av kompetenssäl rekommenderar jag Christina Eriksson som kandidat.

Det finns några konservativa kvar högt upp på listan. med tanke på mångfalden så hotar deras teologi inte i deras dagliga verksamhet, de har lika goda föresatser som den övriga gruppen om vad kyrkans uppdrag betyder. Men som biskopskandidater kan de vara förödande

  Gott nytt år!

Det är det Islamska nyåret i dag. Med anledning av det vill jag återkoppla till debatten i SVT-forum om den urskillningslösa jakten mot terrorismen (läs muslimer) Ord som trygghet och rättssäkerhet har bytt ut mot säkerhet MOT denna grupp.

Visste ni att svenska konvertiter bjuds in till samtal hos säkerhetspolisen och en muslimsk journalist som blev mordhotad kunde få beskydd mot att hon samarbetade i islamistfrågor.

Visste ni att terrorbekämpningen är givande affärsidéer som gett mycket pengar till lobbygrupper som har till uppgift att skrämma och lyfta frågor om den muslimska terrorn, för varje artikel som behandlar ärendet går en viss summa till företaget, man kan enkelt räkna ut att granskningen av informationen blir undermålig när pengar är motivet (läs gärna mina övriga inlägg om ägande och pengar som en mycket dålig drivkrakt, etiskt, mänskligt och ekologisk).

Professor Jan Flyghed sa att när ”storebror” bekämpar sina medborgare med alla medel så kan man osäkra ”lillasyster”! Han gav exempel på civilkurage:

En härlig bambatant som sa nej då säkerhetspolisen ville veta vilka elever som var vegetarianer (då var ”hotbilden” militanta veganer)

Bambatanterna i Umeå lämnade däremot ut namn.

Då en svensk konvertit till Islam inkallades till ”samtal” hos säkerhetspolisen ringde mamman rosenrasande och sa att det inte var aktuellt.

Läs också gärna Mattias Gardells bok ”tortyrens återkomst” som behandlar framför allt USA.s nutida tortyrverksamhet utanför landest gränser, och hur man fått med sig sina medborgare i ett slags skräckscenario med skiftande metoder, bland annat filmindustrin, som alltid stått nära den politiska maktens underrättelseverksamhet.

Sedan filmens barndom har man förstått hur effektivt man kan utöva propaganda informellt via underhållningsindustrin. Leni Riefenstahls filmer ser vi nästan komiskt tydligt i dag, men ser vi lika tydligt hur vi långsamt ärver en acceptans till tyrtyr, dödsstraff och rädsla för muslimer?

Sist vill jag bara påminna om det stora terror och bombhotet i Göteborg som bara handlade om ett övervakat telefonsamtal som handlade om en killes sprängande huvudvärk och att ingenting hittills hänt i det fallet.