Om avmystifiering har jag tänkt att det är den moderna människans behov av att göra Gud genomskinlig, att avtäcka hela skapelsekoden, genom att en en gång äta äpplet. Det mystika och poetiska får inte längre vara med. Allt skall läggas i dagern och testas i laboratorium. Som blek slakt står vi till slut utan tillvarons magi och oförklarliga mystik. Vi har inte bara dödat drömmarna och poesin, vi har som befolkningen i Asimovs ”Stiftelsetriologi” klätt av och avslöjat stiftelsen och lagens ursprung och tagit dess plats. Vi har begått den stora synden som William James fann som grund hos många religioner, att döda urfadern och ta hans plats, och lida av skammen och skulden i alla tider. Och allt detta för att vi ansåg oss förmer. Våra verk kanske liknar, vår intelligens kanske avspeglar. Men vi kan stoltsera med våra rostiga och tillfälliga skapelser. Vad vi däremot kan göra för gott i denna värld, det gör vi inte. Samtidigt som vi tillåter destruktiva krafter att härja så ägnar vi oss åt att knäcka koden för livet och spekulerar över universum

  Vad jag sopat upp i mitt kök och hall