Marknadsetik mot medmänniskorna I:

Rätt ofta kan man se prislappar på varor som är hialöst låga, varför? Jag ser en fattig flicka någonstans som idkar välgörenhet mot oss, och blir dyster, någon annan får ett leende från det ena örat till det andra, betalar utan att tänka, men menar att just hon eller han är värd det- Det är oetiskt att betala för lite för en vara eller en tjänst.

Marknadsetik mot medmänniskorna II:

Andra gånger ser man prislappar som inte på något sätt är förankrat i material (tex diamanter) eller arbetstimmar, bara ett varumärke, jag tänker inte räkna upp klockmärken eller väskor, ni vet. 30 000 kr kostar en trerätters middag på en fassionabel restaurang i Monaco, det är alltid fullsatt. – Det är oetisk att ta för mycket betalt för en vara eller en tjänst.

Marknadsetik mot naturresurserna I:

Många varor och tjänster utförs med meningen att de skall slitas ut snabbt, för att vi skall köpa nytt eller köpa reservdelar. -Det är oetiskt att medvetet förkorta livslängden på produkter som innehåller våra gemensamma naturresurser

Marknadsetik mot naturresurserna II:

Jag läste en gång en insändare som en dam skrev, jag glömmer den aldrig. Hon hade kastat en soffa i en kontainer, en hyfsat fin soffa, men hon ville inte ha den. Dagen därpå var det någon som släpade ut soffan och tog den med sig. Damen var upprörd och menade att de inte hade rätt att ta hennes gamla soffa, även om hon hade slängt den, nästan som om hon fortfarande ägde den, ägde rätten att inte den skulle användas. Jag menar tvärtemot att det vore straffbart att slänga något som kan användas/återbrukas. –Det är oetiskt att inte återvinna, eller att kassera produkter som någon annan kan ha nytta av.