Inspiration

Inspiration är något som gör mig positivt stressad, jag har något oformulerat, kanske en stople, uppslag till en tanke, som kan bli ord eller en bild.

Där i det ögonblicket är jag bara där, bara i nuet. Allt eftersom jag låter tankarna och orden få liv så skjuts det där besynnerliga, inspirationen åt sidan och kvar blir verktygen, mönstret, pappret med ord och logistik. Inget av de bägge tillstånden är oviktiga, färdigställandet har sin mening, men utan det där nästan heliga blir inga ord, ingen tavla.

   Jag tror att de som har stor inspiration men inte lyckas ”prestera” dels blir nöjda med kicken och dess möjligheter, kanske lite lata, kanske inte förstår nästa fas som en möjlighet att dela med sig av sina intryck. Likaså finns det dem som skjuter inspirationen åt sidan, kanske som en besvärlig och okontrollerbar del av livet, de saknar djupet och blir bara hantverkaren och iordningsställaren av andras ideer.

   Jag läser Martin Bubers ”Jag och Du”. Han skriver om hur hur DU-möten uppträder, som poesi, som något som undantränger nyttiga och fasta tidsmönster och motpart till ordning, upplösande det beprövade, hotande men ändå oumbärliga. Martin Bubers Jag-Du-möten liknar väldigt mycket mina tankar om när och hur vi möter Gud, det är inte bara i Bibeln eller i kyrkan, det är de där obeskrivliga mötena mellan människor som sker ibland sekundsnabbt, en känsla av samhörighet, ett delat ackord eller som Gadamers horisontsammansmältning. Inte att vi blir ett, som den relationsberoende, utan att vi delar en och samma Gudsmöte. Jag och Buber delar tron på konsten som medel att nå dessa erfarenheter, och att ”dårar” och barn har större tillgång till Jag-Du möten (här och nu) genom deras absoluta tilltro. Naturupplevelser, musikupplevelser har också en sådan kvalitet och upplevs  inte lika farliga som möten mellan människor.

   Jag rekomenderar Marin Bubers filosofiska verk som öppnar sig genom poesi för den som släpper taget. Buber tror att konstnären är en person som längtar efter att komma livet närmare och som i sin konst illustrerar särdrag ur varat. Detta i syfte att försöka förstå och komma närmare. Konstnären är den människa som i stället för att objektifiera det hon står inför, genom att göra det till föremål, gestaltar det till bild. I och med fulländningen finner vi ursprunget.

Meningen med livet

Alla söker efter meningen med livet.

Att söka meningen med livet är att söka ”din” mening. Duet är Gud, duet är Jag-Du-relationen med andens medverkan. En längtan av att finna vår gemensamma roll i universum, att finna våra äkta själar, ur-tanken. Inte att avslöja den vetenskapliga koden för livet och betrakta den under mikroskop och finna Sanningen. Det man letar efter blir då irrvägar och återvändsgränder. Det kan vara vetenskapen som tror sig kunna få svaren på allt, fakta, evidens, bevis. Det kan också vara olika former av droger som tillfredsställer på ett sätt som liknar äkta möten, äkta inspiration; köpgädje, alkohol och narkotika, sex, makt osv.

Invägar och utvägar.

   Mina  tankar om Guds avsikter med oss, hans motiv och lagar, de han menade att vi skulle ledas av, borde ledas av; (om Jesu lära slagit rot) kärleken, friheten och gemenskapen. Självklart kan jag inte ha anspråk att känna Guds plan, och det är just det jag menar, att vi aldrig kan. Varken vi människor eller den övriga naturen är våra egna första orsaker, alltså kan vi inte ha överblicken.

Kan det vara det som stör ateisten? Att en tro på Gud kanske är logiskt och på annat sätt möjlig, men tanken att inte vara ”self-made” är det avgörande hindret?

   En tro på naturfenomen, tarotkort, pendlar osv bekymrar inte mig i sak. Men new age har karaktären av att ge människan Guds egenskaper. Att vi dels är våra egna projekt, att vi själva skapar våra möjligheter. Det låter bedrägligt när man påpekar att vi också skapar våra motgångar, att vi står ensamma i universum, ett universum som är fyllt av möjligheter som vi kan nå och svinga oss upp på bara vi tänker och gör rätt. En sådan mening med livet gör oss mer till slavar än meningen som står att finna utanför oss själva, mellan oss, något givet från skapelsens början.

Jag har skrivit tidigare om östrogen som vi får i oss via maten: alla soyaprodukter inklussive det dolda via djurfoder. Här visar forskare från 90 studier att ämnet bisfenol A är ett östrogen som finns i många plastleksaker, och hur djurtester visar att i 82 av dessa konstaterades hälsoeffekter.

Hälsoeffekterna är störningar i hormonaparaten vilket hotar fortplantningen och ökar risken för bröst och prostatacancer.

Jag frågar mig om vi kanske klarar oss utan mjuka plaster som hotar vår hälsa och överlevnad?

Här är länken till artikeln i Ny Teknik

Om du vill läsa mer av vad jag skrivit om soya, östrogen och bröstcancer så söker du bara till höger på bloggen.

Filosofen Jean-Jacques Rousseau (1712–1778)

   "Den första människa, som inhägnade ett stycke mark, kom på att säga 'Detta är mitt!' och fann människor nog enfaldiga att tro honom, var samhällets verkliga grundare. Hur många brott, krig, och mord; hur mycken olycka och fasa skulle inte den mänskliga rasen ha besparats om något ryckt upp pålarna, fyllt igen diket och ropat till sina medmänniskor: 'Akta er för denne bedragare, ni är förlorare om ni glömmer att jordens frukter tillhör alla och jorden själv tillhör ingen!'

   Jag såg på vetenskapsmagasinet i dag. Det handlade om när människan för 6000 år sedan började bygga städer, och hur det hade att göra med fast bosättning och jordbruk. Man menade att människan dels blev friare genom att behärska jordbruket, men också dess slav, människan blev snärjd och kopplad till grödorna och dess krav på omvårdnad, gödsling och bevattning. Vi blev markens slavar.

Jag tänker vidare på ämnet ägendet, att detta kan ha ett samband. Då marken började ”äga vår omsorg” så började vi samtidigt att äga den, ett medberoende som kanske var det första steget från Guds avsikt med förvaltandet som den högsta formen av ägande? Vi övergick från att ta vara på det marken gav utan vår insats, till att tro att allt kultiverat också är vår egendom.

Egendom är via det resonemanget något vi kultiverar, tar hand om och sörjer för. På det viset blev Guds gåvor vår egendom och vår förtjänst

Även om jag har burit mina barn så är dom aldrig min egendom, de är barn av livet, som jag fick den stora äran att föda och mata

   Vem ger dig någon särställning? Vad äger du som du inte har fått? Och har du fått det, varför skryter du som om det inte var en gåva?

1 Kor 4:7

Varför vill folk vinna en miljon? Är dom fattiga, saknar de bostad, mat? Vad har hänt med vår värld och alla tävlingar som finns överallt? Vad har hänt med vår maktstruktur och de sociala, mellanmänskliga interaktionerna?

Svaret kanske finns i maktlöshet! Att demokratin, detta fina begrepp bara finns som ett ord, inte som praktik. Tänk om allt handlar om att återfå makten över sitt liv, att återfå den heder alla människor egentligen fick som födslorätt?

Jag undrar också över detta med galenskap, Ingen neurotisk eller psykotisk människa föds sjuk eller med dessa diagnoser. När en människa möter motstånd och konflikter som är ohanterliga, när hon möter hot, hat och kärlekslöshet... ja då måste hon skydda sig, våra försvarsmekaniskmer är just försvar. En frisk männsikas försvar mot ont. Det kanske till och med är så att galenskapen kräver en helt frisk människa, och den som inte kan bli en lycklig dåre är den sjukaste av alla.

Dessa två aspekter av livet tror jag att Jesus ville bota; det kärlekslösa, det fientliga som i sin tur skapar osund makt, rädsla och till slut en flykt till, flykt från...

Ett samhälle som i grunden bärs upp av kamp om rättigheter och friheter i form av tävlingar och aktiespelande kommer att leverera cyniska motmänniskor och vinstsugna revanschister på den ena planhalvan, och på den andra allt ifrån cyniska loosers med samma drömmar till de som av ångest och vanmakt inte orkade vare sig säga ja eller nej.

  Är det med skräck och vämjelse du ser på det trasiga? Som om
det vore en enskild händelse att något går sönder, som om allt borde vara för
evigt i samma tappning? Är det med skam du ser nedbrytningen? Kan du tänka dig
att betrakta det skamfilade med kärlek, ja att bristen i sig själv öppnar ett
nytt perspektiv, att allt handlar om processer som liknar död som leder till
nytt liv?

”There is a crack, a crack in
everything  That's how the light gets in”
leonard Cohen.

Muskelfibrer måste gå sönder för att nya skall byggas upp,
en kroppsbyggare och träningsmänniska vet det.

 I Bibeln finns det två liknelser som återges av alla fyra evangelisterna plus Tomasevangeliet, de om att inte hälla nytt vin i gamla vinsäckar, eller sy på en gammal lapp på nytt tyg.

De har tolkats på många olika sätt. Själv tror jag att det nya riket inte skulle blandas upp för mycket med det gamla. Att Jesus verksamhet bara bekräftade de gamla sederna är en populär föreställning som jag tror har att göra med rädsla för antisemitism. Nej genomgående så kritiserar Jesus de gamla renhetsreglerna om vad man får lov att göra på sabaten, vem som får bota en sjuk, vad som är sjukt, den blödande kvinnans renhet, barnens rätt osv. Listan kan göras mycket lång.

Jag menar att Jesus är en som renoverar, lyfter upp det skadade och ger det nytt liv.

Under en fundering  på dessa Bibelstycken såg jag en bild av något trasigt, ett hål, kanske i en strumpa, kanske i en brusten relation. Och  något mycket vackert vävdes fram i min inre syn, en ny väv, en starkare, med Guds helande varp och våra inslag. Den bilden kan översättas på ett döende korallrev som vi gemensamt vill rädda med vår starka drift att överleva, vår kärlek till jorden och vår känsla för vad som är rätt. Vad kommer det ifrån? Jag menar att det är Gud som verkar i sin skapelse genom oss, varpen i väven. Kanske det är det nya riket? Att något måste gå sönder för att vi skall
vävas in i Guds mening?

This is our country, whose greatness is built on freedom…

New Yorks borgmästare I ett helt annan sammanhang än mordet av Troy Davis, och alla de 15000 som dömts till döden i Amerikas förenta stater.

” The land of the free and the home of the brave”

Är man verkligen modig om man dödar så många av sina egna?

Är man verkligen kristen? 

Är man fri?

Undersøkningar visar att vårt behov av att samla och køpa har att gøra med øverlevnad och att vårt behov av att omge oss med kapitalvaror bara beror på att vi vill attrahera det motsatta kønet. Alltså føra våra gener vidare och øverleva. Men den enorma øverkonsumtionen vi ser i dag kommer att ge det motsatta resultatet, mænniskan kommer att dø ut.

Før 10000 år sedan bildades glaciærerna i anderna, ca 70 st, som levererat vatten till mænniskor och jordar under alla dessa år, om 1-2 år har alla smælt bort. Alla værldens glaciærer håller på att smætla ner, inklussive polerna, som ju alla vet i dag. Inte nog med att de smælter, nu har man upptæckt att det går exponentiellt fort beroende på att vattnet rinner under glaciernerna som drøser ner i vattnet och smælter ænnu fortare. 2/3 av Bangladesh kommer att vara under vatten om vattnet stiger med en meter, det går fort, ett par år. 10 miljoner innevånare kommer att dra mot Dhaka och øver grænserna mot Indien, många kommer att dø av svælt, konflikter ær ofrånkomliga. Detta ær bara ett par exempel på effekter av vårt lyxliv.

I Akershus som ær tætbebyggt område och dær det finns goda kommunala transportmedel æger man 650 bilar/1000 invånare. Oslo tillhør Akershus. Om man tar bort alla under 18 år så undrar jag vad siffran blir? Ingen skall førsøka innbilla mig att mænniskor kommer att dra ner på bilkørning och konsumtion av egen vilja, det måste regleras med lagar.

Nya strategier i før att førhindra uppror och sammanslutningar i den kokande arbetsløshetens USA

Det är inte alltid som lotterier och droger hjälper før att kuva en befolkning. Jag såg i dag ett nytt program: "Undercover boss" Amerikansk dokumentärserie från 2011. Chefer i olika amerikanska företag går undercover som nyanställda för att ta reda på hur deras verksamheter fungerar i verkligheten.

Det brukar sluta med ett møte med the “mighty” boss, førtjusta och skamsna går det upp før dem att han eller hon inte var en vanlig mænniska som de haft som praktikant eller liknande.

Nästa steg är att de hårt arbetande fotfolket får en oväntad gåva från ovan. Naturligtvis gäller det inga systemførändringar før det stora flertalet, utan några dusører av typen hjälp till collegestudier eller en behandling av en arbetsskada før en av de som bossen träffat och arbetat med på fältet

Detta är ytterligare en i raden av exempel på “mimetisk konkurrens” som jag skrivit mycket om. Att endast ett fåtal kan få den där stora vinsten eller operationen, och att det gäller ett litet urval som får detta antingen genom lotterier eller en välvillig schefs goda humør.

Alls inte genom någon grundläggande rättfärdighet før det stora flertalet

Mimetisk rivalitet är det instrumet som lurat och bedragit den amerikanska befolkningen till en øvertygelse att alla kan bli president, men bara en åt gången, att alla kan få gråstarroperation, men bara om man tillhør de lyckligt “lottade” Detta har också bidragit till att førhindra anslutningar till fackføreningar, vilket vi ser i hart när alla länder i dag, och beror på en aktiv strategi

Vi är inte längre en samling medmänniskor som arbetar mot gemensamma mål, utan motmänniskor som tävlar om platsen i solen.

Att ingen reagerar på att schefen ljuger om sin identitet och får upplysningar som inte är etiskt førsvarbart førbryllar mig.

Om någon undrar øver mina Ø så beror det på vårt kära grannland