I går kväll blev jag och en stor del andra bloggare spamade av en person som gjorde reklam för sin blogg. Hon kommenterade inte med ett ord vad jag skrivit på min blogg, vilket hade varit smart.

Vad är en blogg? Vad är Instagram och sociala medier?

Är det lika forum för att bli sedd? Och i så fall av vilken orsak?

När jag började skriva på min blogg hade jag som avsikt att föra en slags digital dagbok, jag ville konkretisera mina åsikter, mest för mig själv, ord får mening, eller inte mening i den stunden man skriver dem eller uttalar dem. Man kan säga att det var ett slags rannsakan, jag ville tvinga mig att skriva ner och vrida och vända på mina åsikter, källmaterial och sanningar.

Jag ville i andra hand få respons på det jag skrev, kanske jag missuppfattat något, kanske någon hade ett tillägg av betydelse, som ett slags samtal.

Jag tittar ibland på statistiken, ingen höjdare som reklamplats, men om jag haft ambitionen att nå så många som möjligt så hade innehållet fått en annan prägel, tror jag.

Mina ämnen: sociologi, samhälle, teologi, etik, miljöfrågor och ägande  tillhör inte de vanligaste sökorden på Google.

Jag tänker att mitt forum baseras på idéer jag har och idéer jag läst om, sådant jag upplever som viktigt, så visst vill jag ha fler läsare!  Men jag har ingen längtan av att bli sedd på det viset att någon är en passiv följare  som utgör en grund för vidare framgångar i den digitala världen, något som radioprogramet ”Stil” tar upp i senaste programet- Instagram, modets nya maktverktyg

Länk

Man gav exempel på twittrare/bloggare och instagrammare som använder sig av sina konton för sina framgångar, tex så fiskade David Hellenius till sig röster på instagram så att han vann utmärkelsen för "Årets manliga programledare", kanske han också tyckte att det var en  lite pinsam uppgift eftersom han inte ville kommentera det.

Det säger inget om hans kunnighet, för jag tycker att han är rätt sympatisk och rolig, det säger mer om hur man med olika metoder, inte skicklighet eller god vilja kan nå framgång eller en läsekrets, och att personer som David Hellenius måste vara synlig på dessa platser.

Läser för övrigt Elin Wägners ”väckarklocka”  nu, skall bli spännande att se hur många som söker på henne när jag är klar…

Nu skall jag trycka i mig förrgårdsdagens kladdkaka

Jag kan inte tänka mig att lite av mina åsikter och lite av dina och några till kan ge en närmare bild av sanningen, det är en kritik mot förnuftet som du förstår. Bortom allt vi upplever och tycker, och tycker så till den milda grad att det blir det allra viktigaste på jorden, att framhålla vår egen ståndpunkt. Men det är inget annat än skuggor av sanningen. Det är väl den kapitulationen som en troende människa av min typ blir så föraktad för, att inte tro på sig själv, att det finns något, en Gud, som har mer  koll. Som om det vore ett hån mot det egna jaget att vara vilse.

Gandhi skrev:

”Jag känner dunkelt att medan allt omkring mig evigt fövandlas och alltid dör, finnes bakom allt detta en oföränderlig levande makt som sammanhåller allt, skapar, upplöser och återskapar. Denna makt är Gud och Han allena är, medan allt som jag förnimmer med mina sinnen försvinner. Är denna makt välvillig eller ondskefull? Jag ser den såsom uteslutande välvillig. Ty jag ser att mitt i döden förbliver livet, mitt i osanningen förbliver sanningen, mitt i mörkret förbliver ljuset.”