Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Jag vet att det är många som leker med den tanken inom den kognitiva rörelsen. Den har i uppgift att peppa individens självkänsla och få henne att se positivt på situationen. Utgångspunkten är att vi med en positiv grundförutsättning, självsuggesion och en stark vilja kan få i princip allt vi vill, baksidan av fenomenet  talas det inte lika mycket om: Att vi följaktligen själva är skuld till våra misslyckanden och vår uppgift är att skapa oss själva. Som om vi inte redan är skapade i den bästa av alla tänkbara världar. Frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt är inte intressant för mig, mängden är densamma. Jag undrar snarare vad som är mest stimulerande; Ett överjäst glas, ett liv i överflöd, eller ett liv med knappa resurser som kräver utmaningaroch kreativitet?

Jag anser alltså att förutom det lilla faktumet att de rika lever gott på de fattigas bekostnad, så lever de inte ens gott! Vad roar sig den övermättade med, när alla tänkbara försäkringar och placeringar är gjorda?

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr
Karin Boje

”Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre." 
Nalle Puh

Om inget annat anges är alla bilderna på min blogg mina egna

En fri marknad, i ljuset av byggarbetare från öststaterna som sliter i min närhet

Frihet är i denna kontext att dels få lov att utnyttja en människa som ett jävla redskap från 6.30-21.00, 7 dagar i veckan ända tills det inte finns något jobb och den personen blir då ”fri” att hälsa på sina barn och ligga i arbetsreservskassan tills nästa gång en ”torsk” söker deras tjänster, som om de vore verktyg, verktyg som helgar och bekräftar den fria marknaden. Jag bor i det ”rika” Baerum utanför Oslo, här är man aldrig nöjd, man ägnar sommaren åt att bygga om sina hus, jag har inom en radie på 100 meter ungefär 30 byggprojekt som stör mig under min lediga tid, min tid…eller? Men de som bygger om har rest med familjen till hyttan. Allt detta bara för att det går. När jag till slut får ett utbrott och frågar om de nånsin får träffa sina barn, och om de anser att det är frihet, så slår de ut med armarna och min granne försvarar sig med att det är många som ”trenger” hjälp.   

Att man oftare bygger om sina hus i den utsträckning jag ser är något de aldrig hade haft råd med om man inte kunde utnyttja människor från länder med lägre valuta. Man hade som förr sparat några år och själv utfört arbetet

Det finns en annan  beskrivning av frihet, något man delar med andra, man både får och ger av den. MAN MISSBRUKAR INTE SINA MEDMÄNNISKOR.

Under den fria marknadens segel finns inga arbetstidslagar,inga löneavtal, inga fackföreningar, bara kyliga ekonomiska beräkningar som måste, utan undantag, gå ut på att någon mister sin frihet.  

En detalj är förstås att jag själv blivit beskuren min frihet, kan inte ens lyssna på min ljudbok med öronproppar på min utsida.

Bilden har jag tagit för ett par år sedan men är en liknande situation

Filosofen Jean-Jacques Rousseau (1712–1778)

   "Den första människa, som inhägnade ett stycke mark, kom på att säga 'Detta är mitt!' och fann människor nog enfaldiga att tro honom, var samhällets verkliga grundare. Hur många brott, krig, och mord; hur mycken olycka och fasa skulle inte den mänskliga rasen ha besparats om något ryckt upp pålarna, fyllt igen diket och ropat till sina medmänniskor: 'Akta er för denne bedragare, ni är förlorare om ni glömmer att jordens frukter tillhör alla och jorden själv tillhör ingen!'

   Jag såg på vetenskapsmagasinet i dag. Det handlade om när människan för 6000 år sedan började bygga städer, och hur det hade att göra med fast bosättning och jordbruk. Man menade att människan dels blev friare genom att behärska jordbruket, men också dess slav, människan blev snärjd och kopplad till grödorna och dess krav på omvårdnad, gödsling och bevattning. Vi blev markens slavar.

Jag tänker vidare på ämnet ägendet, att detta kan ha ett samband. Då marken började ”äga vår omsorg” så började vi samtidigt att äga den, ett medberoende som kanske var det första steget från Guds avsikt med förvaltandet som den högsta formen av ägande? Vi övergick från att ta vara på det marken gav utan vår insats, till att tro att allt kultiverat också är vår egendom.

Egendom är via det resonemanget något vi kultiverar, tar hand om och sörjer för. På det viset blev Guds gåvor vår egendom och vår förtjänst

Även om jag har burit mina barn så är dom aldrig min egendom, de är barn av livet, som jag fick den stora äran att föda och mata

   Vem ger dig någon särställning? Vad äger du som du inte har fått? Och har du fått det, varför skryter du som om det inte var en gåva?

1 Kor 4:7

"Fake it til you make it"

Första gången jag hörde det så var det som ett fjärilsvingslag, inte mer, kanske klokt, för vem är klar, vem är kompetent egentligen? Nu har jag hört det två gånger. Än en gång tänker jag på Mats Alvessons bok ”Tomhetens triumf” och tidens galopperande pseudostrukturer. Det är ju fantastiskt egentligen: ett begrepp som täcker hela hans tolkning av nutiden "Fake it til you make it". Förutom att ingen riktigt har ambitionen att klara det, att bli sådär kompetent som det står i Cv:n, man bara fortsätter att -ljuga: om sin kompetens, Politiker ljuger som om de redan uppnått sina mål, företag att de erbjuder guld och gröna skogar och den glättade reklamen har om möjligt blivit ändå mer glättad, en helt vanlig tvål ger ascosiationer till himmelriket om man får tro reklamen. Ja, målen och visionerna redan är nådda!

Man kan jämföra företeelsen med ”As-if-personligheter” De som drömmer om ett liv men glömmer att leva det. Vad skulle Kierkegaard tycka om dessa omnipotenta och självsäkra människor, han som under hela sitt liv strävade efter autensitet? Han (och jag) menade att det är var och ens uppgift att leva ett innerligt liv. Ett liv som strävar efter sanningen om sig själv och öppenhet inför de dolda djupen, i ödmjukhet.

Jag googlade på "Fake it til you make it" och jo, det blev en hel del träffar, bland annat Wikipedia: Agera som om du redan nått målet, självsäkerhet är här koden och den självuppfyllande profetian är vägen. Jag kan inte annat än att se en viss logik i detta, men kommer de fram? Är det inte så att alla ljuger för varandra och lever i sina visioner som-om...? Precis som Mats Alvesson påstår!

Vad kan man skylla på? Alla 12-stegsrörelser, kognitiv terapi, självhjälpslitteratur och snabba program för psykologiska och sociala besvär. Jag har många böcker, en av dem heter ”Skapa din framtid” Jag har fått den av min underbara morbror Leif, som fått ut mycket genom att läsa den, så pass mycket att han delar ut dessa böcker till en stor mängd släkt och vänner. Detta gör han välment och av kärlek, han tror på metoden, dels att man kan få allt man vill ha, och att man bara måste föreställa sig att man redan har det.

Boken är precis en "Fake it til you make it-bok” och påminner om ”mindfullness” en amerikansk rörelse som handlar om samma sak, men gör också anspråk på en andlig dimension. Hur kommer det sig då att företeelsen finns? Är det någon brist, någon dysfunktion? Är det som Mats Alveson påstår: En grandios människotyp av borderlinekaraktär som växer fram? Och i så fall varför?

Jag har funderat mycket på allt tävlande i dag, och att medmänniskorna har blivit motmänniskor, några man skall vara bättre än, några man skall vinna över, jag tror inte att skälet enbart går att förklara med individualismen, för då skulle Kierkegaard vända sig i graven. Nej tomheten är långt från individualism, långt från att lära känna sig själv på djupet. Det är nog snarare en önskan om att BLI någon och att man förvanskat denna önskan till att BLI NÅGOT MER ÄN ANDRA, fast bara lite mer. En lyckad och självförverkligad människa har trendiga kläder och ett trendigt hem (alltså något som liknar vad de flesta andra har)  

Eller vad de flesta andra önskar sig, men bara några få kan äga. Tillbaka till tävlingen således, tävlingen om att äga och vara den som alla kan definiera som åtråvärt, och som helt saknar sin glans om inte någon annan vill ha det, det kallas i sin tur "mimetisk rivalitet" som betyder att alla kan bli president, men bara en i taget. Ingen vill ägna hela sommaren i Marstrand i dag, men alla ville tillhöra societeten och flanera där på 1800-talet.

"Fake it til you make it" har blivit som ett fjärilsvingsslag som ruckar på hela mänsklighetens kärlek till nästan (och sig själv) Och som hindrar oss från att se den nya typen av utslagningsmekanism, som borde föra oss mot en gemensam kamp  

"Den första människa, som inhägnade ett stycke mark, kom på att säga 'Detta är mitt!', var samhällets verkliga grundare, och fann människor enfaldiga nog att tro honom. Hur många brott, krig, och mord; hur mycken olycka och fasa skulle inte den mänskliga rasen ha besparats om något ryckt upp pålarna, fyllt igen diket och ropat till sina medmänniskor: 'Akta er för denne bedragare, ni är förlorare om ni glömmer att jordens frukter tillhör alla och jorden själv tillhör ingen!'.
Jean-Jacques Rousseau

”Världens rånare, dom knycker allt, rika, fattiga länder, land och vatten. Att plundra, slakta och ödelägga kallar dom för fred”
General Calgacus, Scotland, år 84

De stora världsherraväldena liknar varandra mycket över tid; Samma inställning till vad som är fredlig aktivitet, samma förnekelser, och en axelererande hastighet  i sin expansion, tills dess det blir så stort och oöverskådligt att endast paranoia och konturlöshet kvarstå. Världslig makt, värdsligt ägande och storhetsvansinne som grundas i samma uppfattning som Roms härskare, inte Guds nåde utan själv Gud. Vi har två stora politiska problem i dag (utöver de ekonomiska och ekologiska) En allt större grupp avväpnade, plundrade och förnedrade länder/individer som inte har någon avsikt att ta första bästa tillfälle till hämnd. Så var det under Romarriket, och så är det nu, imperialisten har alltid all anledning att vara paranoid. Det andra problemet är imperialisten själv och dagens ofattbara vapen (jag måste räkna upp) Nöjesindustrin (ja, ett viktigt vapen som nog är det som varit mest framgångsrikt och billigast, enligt Mattias Gardell har Pentagon stort samarbete med warner&brothers m. fl. Syftet? Samma som under världskrigen, förvränga, förlöjliga och förminska motsåndaren) ekonomisk krigföring, hot, hållhakar, lagändringar, embargon/sanktioner mm samt då alla faktiska ABC-vapen som ingen vet vart dom är riktade..

Vad fick mig till att skriva detta inlägg just nu? jag läser om den historiske Jesus och att vara i hans efterföljd. För mig handllar det inte om att "tjoa" halleluja i templen och upphöja småpåvar, inte av alla tolkare som betämt och kanoniserat, inte ens efter Paulus vansinniga uppfattning om statsmaktens ofelbarhet (detta under Neros dagar!)

det handlar om att lyssna på Jesus och lära av honom, om rättvisa, tacksamhet och strävan efter att ge i stället för att ta.

  Dagens bild är koden för gräs och mitt sätt att angripa nutidens falska strukturer. Vem "äger" den genetiska koden för gräs?

De olika sidorna av min tro, de olika sidorna av Gud.

Gud är fullständigt närvarande och tydlig mitt framför oss. Först och främst genom själva livet och livsbetingelserna runt oss. Jesus var inget luddigt tecken, han var här han visade hur tydligt som helst Guds plan och hur vi bör leva. Han har gett oss reglerna både som lagbok och som etos och patos i varje cell, men han har också gett oss friheten att använda de. Friheten är brottet mellan oss och Gud, som gjort oss självständiga. Dessa ting är den tydliga Guden.

”Fattar ni ingenting” säger Jesus till lärjungarna, varför tvivlar ni på att det finns bröd i dag när ni såg undret i går? Undret var brödet och fiskarna som mättade tusentals. Min tolkning av den berättelsen är inte att Jesus nödvändigtvis utförde just det undret, men att vi skall öppna ögonen för det verkliga undret som sker ständigt. Titta ut en försommardag, se allt som växer, se smörgåsborden stå dukade: Utgivet för oss!

Guds andra sida som jag känner är kärleken. I morse innan jag slog upp ögonen så bad jag om förlåtelse för att jag varit för lat för att besöka kyrkan, då kände jag en stark närvaro som ledde till tårar (jag möter nästan alltid Gud i tårar, jag är inte ensam om det, det verkar rätt vanligt när man läser skildringar om Gudsmöten)

Om brottet mellan oss och Gud är friheten så är länken kärleken: Jag blev rörd, berörd. Vi är vana vid att säga rörd utan att fundera närmare på just beröring. Inte förrän nu så slår det mig att det självklart är Guds beröring vi talar om, hans etos och patos som står i relation till vårt: Kanske Gud är närvarande i alla tårar? I all kärlek?

Ordet rörd hade aldrig slagit oss om det inte handlade om någon form av kontakt. Jag har sörjt många gånger över att jag inte har fått direktsvar från mina böner (antagligen också just det jag vill höra) men alla de gånger han kommit oväntat har han kommit som en känsla i mig, som en hand i min, som en fågel utanför ett fönster och som en viskande röst långt efter jag ställt min fråga.

Min tro och Guds uppenbarelser har alltså två sidor: en mycket tydlig som många helt enkelt vägrar att se, och en mystik som måste få lov att vara det, precis som det vackraste konstverket eller musikstycket som slår an på något okänt inom oss och bara upplevs ordlöst vackert.

Vad är det för teologier som jag tar avstånd från då? Alla som gör sig själva till Gudar. Hur märker man det? Jo genom mycket tydliga föreskrifter och regler och dogmer men mindre av Jesus ord om kärleken till nästan och tron på att vi får vårt dagliga bröd utan att behöva fylla våra lador till flera generationers kommande behov. Man märker det också på en otålig och missbelåten uppfattning om att livet är något man själv är med att skapa, framför allt sitt eget. Man är missnöjd.

Missnöje är egentligen misstro, på Gud och på livet. Man påstår sig vara sin egen Gud, men misslyckas förståss med det. Till sist vill jag bara säga att jag inte kräver några fler under än de vi har framför näsan. Om jag kräver att Jesus måste ha gått på vatten, hans mamma var oskuld och att han faktiskt trollade fram alla fiskarna och bröden, då är min tro svag.

Bilden kanske är lite dyster, det är bilden för vår otro och våra tillfälliga verk som åldras utan skönhet, inte som Guds vackra gamla ekar i hagarna

Det var svårt att bestämma kategori för detta inlägg

Jag rör mig i alla, som vanligt.

Vi inleder med en bild från Halloween för tre år sedan.

 Om hjärnan ständigt ”uppgraderas” och arvsanlagen förfinas, som hjärnforskaren sa på föreläsningen i går, och om språket är medfött som Noam Chomsky påstår, är det då inte rimligt att vi föds med en moral också, av ren överlevnadsstrategi om inte annat?

 Varför kan man spåra alla fysiska förfinade anlag men tvekar på de psykiska och dom ontologiska (som handlar om existensen och religion som en del av den) undrar jag? 

Och oavsett om man utgår från en ”Grand design”, om man tror på en Gud eller inte, så är världen mätbar enligt vetenskapliga lagar just för vår rationalitet och likhet, för om vi vore differentierade fullständigt slumpartat så kunde ingen komma på tanken om statisktik eller vetenskaplig mätbarhet och emperi som det så fint heter.  

Jag är intresserad av den osynliga makten som jag tror är god och rationell. Den som är ursprunget och vi människor som bär på anlagen.

 Ondska har vi alla varit med om, men att ringa in den, förklara den och dess ursprung har vi alla svårt för. Det blev särskilt svårt i gårdagens resonemang om ondska. Neurofysiologen som höll i föredraget kunde peka på förändringar i pannloben.

Men vad är det som säger att dessa förändringar kommer före en annan orsak, t.ex en dysfunktion utanför individen, jag tänker på sociala faktorer som uppfostran eller samhället som är aggressivt och splittrat i dag?

 Jag har tidigare spekulerat över vad pengar gör med människor. Om man nu utgår ifrån den bästa av alla tänkbara världar, så håller jag inte med Leibniz om att den alltid är den nuvarande (Jag håller definitivt inte med Voltaire i hans pessimistiska syn heller) snarare Tomas Mores Utopia eller vilken annan tänkbar form av samhällsordning som fungerar för flertalet (Ja, det finns också ruggiga exempel som kräver en diktator, vilket Marx ansåg vara kapitalets motreaktion på demokrati)

 Alla ägnar vi oss åt kunskapsteori, vi vill veta, men vetenskapsmannens intresse ligger inom vetenskapsteori och mitt inom metafysiken, dessa kan mycket väl komplettera varandra, eller bör, eftersom vetenskapen serverar faktiska underlag som kan mätas, och metafysiken frågeställningar om hur och varför.

 Kan du föreställa dig en sådan värld. Man har planerat och skaffat mat till alla, alla har en roll, ett ställe att bo på, kläder på kroppen, transportmedel och dyl. Ja allt uttänkt på vetenskaplig och rationell bas i enlighet med våra fysiska behov. Därefter förutsättningar att uttrycka oss och ta del av konstnärliga områden, och möjligheter till sådant som kallas social aktivitet; rekreation, nöjen och olika former av mötesplatser. Det som vetenskapen kan tillföra är beräkningar på fysiska behov, ett exempel är hur man planerar bostäder, att det kanske inte är så lyckat att göra det över en förkastning av den typen som är under San Fransisco.

Det är praktiska saker, som man inte behöver tro på eller inte tro på. detta samhälle behöver inte lida brist på ontologiska frågor eller särlingar, ramen behöver inte begränsa för att den gör det möjligt för alla att leva ett drägligt liv.

 Om du nu har föreställt dig ett sådant ”Utopia” kan du då tänka dig att ondska som vi föreställer oss den, med droger, kriminalitet, våld och förföljelser har en lika stor omfattning som vi ser i dag?

Den frågan ställde sig Tomas Moore på 1500-talet, Marx på 1800-talet och ett antal idealister över tid.

 När Jesus sa att det är svårt för en rik man att få evigt liv, komma till himlen, vad menade han med det tror du? Jag tror att han ville säga med det och med hela sin egen livsföring att vi inte äger någonting, bara förvaltar. Och att det finns en värld som är möjlig och rimlig för människan. Att sälja sina ägodelar och ge till de fattiga, är att göra det enda rätta, inte för att köpa sig en plats i himlen. Jesus visste att vi missförstod förvaltarskapet och lade på hög tills vi glömde livet och ägdes av våra ting: Det är det som jag menar är synd, och leder till ondska. Det leder till ett ojämlikt samhälle, där endast de som får plats på den lilla toppen som har utsikter.

Om det är förändringar i hjärnans pannlob på det flertalet som är underst i den pyramiden så beror det sannolikt på ledsnad och förtvivlan över orättfärdigheten. Och om (hu!) de blivit övertalade att tro att det är den bästa av alla världar, så ärver dom bara det sociala beteendet om kampen för överlevnad genom att betrakta ”sin nästa” som fiende att vinna över, som Darwin trodde och hela det västerländska systemet går ut på i dag.  

Ps. Marx pappa och Marx farfar var bägge rabbiner! kanske hela hans koncept för rättvisa och klasskamp vilade på gammaltestamentilg praxis, vilket Jesus föredömligt personifierade